livetsfrestelser

Som den getost junkie jag erkänner mig vara så behöver många olika leverantörer av denna vackra skapelse testas för att veta vilken som är bäst kontra pris.
Det är Wernerssons ost som står för är importföretaget för Kolibrie-ostarna som befinner sig i butikerna runt om i Sverige och mina tidigare erfarenheter från Wernerssons eller Kolibrie har varit väldigt tråkiga.
Men getostar har ungefär 5% säkerhet att misslyckas så det tordes fungera? och det gör det.


Denna rulle känner säkert många igen, de gör även en större variant på dryga 2kg som endast finns i större välsorterade varuhus, jag föredrar utan tvekan den större varianten som är betydligt krämigare och smakrikare än denna mindre variant(men inte den jag recenserar nu.

(Ja jag erkänner, jag köpte den för 50% pga att den var kort datum, därav den halvbruna härliga ytan)

En sådan här rulle på dryga 180g brukar kosta cirka 27kr som ger oss dryga kilopriset på 150kr, fullkomligt normalt när det kommer till getostar.
Osten i sig har som vanligt en fast yta, krämigt innanmäte med en relativt halvfast/grynig kärna som ger oss en trevligt kontrast genom hela osten och den doftar mustigt av härlig getighet.
Den är full av arom och levererar det den ska göra, trots att den inte är handtillverkad i ett trähus i en dal i södra frankrike.
Jag gillar dessa chevrérullar då de är väldigt prisvärda och bara att frysa in om man inte hinner använda dem innan tiden tar ut sin rätt.

Betyg:
Konsistens: 7/10 härlig kontrast
Smak: 6½/10 härlig och tydlig getsmak med en enligt mig lätt sälta
Betyg: 7/10 bra och prisvärd getost.

Sista helgen i Kristianstad innan man drar hemmåt för att fira årets höjdpunkt, mat, familj och vänner samlade under 3 intensiva dagar.
Jag var ute på stan och shoppade runt lite och köpte blaa en härlig 2.5kg kubbe av 25-mån lagrad Cheddar till Mor & Far som de skall dela på, inte alls farligt för dryga 140kr/kg för en så lagrad och smakrik ost.
Men åter till topic, slängde till en ny färskost av Getmjölk som de har fått in under Julen som vore en lite rolig avslutning på det gågna året, eftersom getterna på förpackningen var påtok för gulliga för att inte testas!


Picandou är en "Goat Curd" som de kallar det, en typ lätt färskost från Perigord i Frankrike. Med en prislapp på 30kr för 125g blir det ett kilopris på 240kr/kg vilket betyder enligt mig att det är en bra ost.
1: Den är fransk, 2: Det är en Getost och 3: priset överstiger det normala som är runt 200kr/kg.
Ack så fel jag hade :(


Osten doftar absolut ingenting alls, inte en hint getskit känner jag. Som sagt, det är en färskost så konsistensen är som en färskost, mycket lätt bredbar på smörgåsen.
Vilket jag inte tänkte på när jag inhandlade den var att den har en fetthalt på dryga 12% med en 40% i torrsubstasen, vilket självklart bidrar till en ej speciellt smakrik ost vilket också stämde.
Den smakade inte alls mycket get, ytterst lite med en aning saltad och sur smak som låg fettsprodukter ofta har.
Det var inget bra avslut på detta ost-år, men som tur var hade jag en bit Brie vid sidan av som tillfredställde mig precis som brie alltid gör.

Betyg:
Konsistens: ? färskost, svårt att ge betyg =P
Smak: 2/10
Betyg: 4/10 Gillar du lätt sura färskostar men inte gillar get så köp, annars ge fan.

I min kära ostbutik finns det alltid massa skoj nytt att testa på med självklart varierade priser.
För tillfället får de veckovis hem trevliga leveranser av Italiensk ost som Parmesan, brie och mycket annat till väldigt förmånliga priser.
Dessa säljs styckvis för ett fast pris trots att de har varierad storlek, så man tjänar på att ögna igenom alla och hitta den största.
Paglietin är en Italiensk brieost som är tillverkad på 80% komjölk, 10% getmjölk och 10% fårmjölk, självklart pastöriserad mjölk.
Dessa säljs för 65kr och vikten varierar men minsta väger strax över 300g, min jag köpte vägde 430g vilket var den största jag hittat så var tvungen att slå till, detta gav mig ett kilopris på dryga 160kr vilket är fullt överkomligt för en kvalitétsost.


Denna ost doftar lätt av mustighet och champion men inget som någon egentligen skulle märka av, väldigt lätt doft. Utseendemässigt är den riktigt häftig och man kan verkligen tyda det vackra handgjorda mästerverket.


Doft eller karaktär förändrades inte påtagligt mellan kyl och rumstemperatur, något mer doft möjligtvis. Var mest imponerad av hur häftig skorpan var, som i sin tur var väldigt mjuk och len. Inget hårt spektakel här inte.


Konsistensen kan jämnföras med en näst intill bredbar brieost av bättre sort, den rann ingenting och var relativt fast, men trycke man ut osten över mackan så gick den att bre ut. Men det var verkligen precis.
Smaken var inte som något annat jag ätit förrut heller, varken geten eller fåret fick kom fram något vidare men det var ju bara 1/10 som var med. Möligtvis att blandingen gjorde så det gav denna djupare och mustigare smak med en liten fruktig eller söt touch av osten.
Svårbeskriven smak men "djupare" eller "murrigare" ploppar upp hela tiden i huvudet när jag försöker komma på det, tolka det som ni vill.
Tyvärr ingen fransk läckerbit vilket resulterade i att mina förväntningar nog var lite för höga.

Resultat:
Konsistens: 7/10 fast men ändå krämig och precis bredbar, passar dock till ostens karaktär och skall inte ändras.
Smak: 7/10 denna "djupare" smak fann sig inte riktigt hemma hos mig, får se vad jag tycker när jag äter upp andra halvan.
Betyg: 7/10 Italienska blandras-djur med 4 klövar

Att få tag i ursprungskyddade ostar är för mig mycket uppskattat och det är verkligen de ostarna som sticker ut mest ur mängden. De har trots allt blivit ursprungsskyddade av en specifik anledning och har alltid mycket historia bakom sig. Oftast är dessa ostarna betydligt dyrare än enklare exklusivare ostar, men denna gång har jag nog tagit vatten över huvudet.

Crottin De Chavignol är i princip den mest omtalade och kända franska getosten som finns som självklart är gjord på 100% opastöriserad getmjölk.
Denna ost har till och med 12 olika mognadsstadier i vilken den kan förtäras. Från lite stor runt 120-140g med en mild smak och mjukt center till sin max mognadsstadie då den endast väger 40g, med utvecklat blåmögel på ytan som då är oätbart och dess inre är så kompakt och fyllt av smaker.
Men vanligast säljs de i dessa 60g bollar vilket är ungefär 4e mognadsstadiet strax innan mögel på utsidan har börjat utvecklats.
Crottin betyder även hästspillning då den påminner rätt mycket utseendemässigt om det.


Denna ost får endast tillverkas i  Lorie Valley och kommer från byn med samma namn "Chavignol" och har cirka 200 invånare. Man kan redan här förstå att genom dess oerhört fåniga lilla storlek och dess urpsrung så kommer osten inte att vara gratis, nejdu...
För ynka 60g ost betalade jag 35kr och genom lite vettig mattematik blir det ett slutpris på 583kr/kg...
Utan tvekan den dyraste osten jag någonsin köpt och antagligen någonsin kommer köpa, alltså är detta en ost för de mest inbitna ostnjutarna som klarar av att väga in alla faktorer och smaker osten har att erbjuda... jag var ej redo.


Utseendemässigt är osten hur ball som helst, ser lite ut som något från en annan planet. Men detta är trots allt ett mästerligt hantverk där priset berättar att det antagligen ska vara gjort på kärlek också, samt att getterna har det löjligt bra på denna gård.


Även i kylskåpstemperatur stinker osten av get något oerhört, detta är en tungviktare bland getostar och kommer inte hålla borta smakerna.
Snål eller sparsam som jag är delade jag faktiskt på osten för att spara hälften (30g....) till nästa vecka just för att den var så sjukt dyr.


Men detta gav mig även tillfället att ta ett fint fotografi på kärnan, väldigt vacker.
Konsistensen på osten höll ihop mycket bra och den smulade faktiskt ingenting som jag trodde den skulle göra, sedan är skorpan ganska hård och gör sig till ett bra handtag när du skivar osten, vilket går mycket enkelt.
Kärnan doftar ännu mer get än dess yttre.
Smaken på denna getost går inte att jämnföra med någon annan getost jag någonsin smakat på. Smaken är helt unik och men den bakgrund av getostar man har börjar man fundera ifall man verkligen smakat på äkta getost tidigare? I ärlighetens namn så måste jag tyvärr erkänna att jag inte uppskattar denna getsmak, även ifall den måste vara mycket mer äkta än allt annat jag tidigare ätit.
Smaken är väldigt direkt men absolut inget som krossar dig, även den syra man är van vid när det kommer till getostar tycker jag inte träder fram alls så som den borde. Den finns där utan tvekan man inget wow...
Även en hint av sötighet fanns också i osten, lite fruktig skulle jag nog beskriva den.
Även konsistensen på osten förvånar mig, inget jag tidigare upplevt och jag blev riktigt kluven på hur man skulle beskriva den, men jag kom fram till att bäst beskriven fick det bli sträv...

Jag misstänker att jag har kastat mig in i ett djupt träsk av ostar på elitenivå jag inte var redo för.

Betyg: Dagens betyg sätts utefter denna ost preferenser, för svår för mig.
Konsistens: 7/10 Hård skorpa, svårbeskrivet inre
Smak: 7/10 Svårbeskriven getsmak, något fruktig och väldigt lätt syra.
Resultat: 7/10 kan tyvärr inte ge den högre då jag inte förstod osten, men något måste jag sätta.

Helgens ostbricka hemma hos mor fortsatte och vi kom fram till ännu en ost jag inte hade testat tidigare.
Osten heter Supreme och jag har ingen aning hur man hittar tecknet över e-et på tangentbordet och orkar inte heller leta men den heter som rubriken säger.
Denna ost kommer från Burgundy regionen i Frankrike då tillverkningen startade runt 1930-talet men blommade upp och blev en mer känd ost på 1950-talet.
Supreme är en triple-creme ost som är berikad med creme-fraisch som ger den en tydlig syrlig touch.
Tror priset ligger runt 200kr/kg om jag inte minns helt fel, kanske till och med billigare?

(Mobilkamera åter igen, sorry. Det är osten närmst på bilden)

Med sin fetthalt på ungefär 38% gör den till en härligt krämig ost som inte fegar för att tillsätta lite extra kalorier i ditt dagliga sunda intag.
Denna ost doftar i princip ingenting, endast en svag antydan av mjölkighet med följd av den typiska championdoften.
Smaken är mycket mild och smakar bra mycket mindre än en vanlig brie ost. Mjölkigheten finns där och tack vare creme-fraischen ger den dig en liten härlig syrlig och gräddig touch på slutet.
Konsistensen är som ni ser på bilden, oerhört krämig och nästan rinnig men den höll ihop med nöd och näpe, helt kalrt bredbar vilket uppskattas!

Betyg:
Konsistens: 8/10 härligt krämig
Smak: 7/10 tyvärr väldigt mild men den hade en viss karaktär som jag gillade.
Resultat: 7/10 för att vara en relativt billig triple-creme ost uppskattas den!

Helgen i Karlskrona fortsatte och jag fick reda på av min mor att jag hade planlagt att äta en ostbricka tillsammans med henne och hennes gubbe efter de skulle komma hem efter sin konsert på kvällen. Lika överaskad som jag blev över att jag sagt detta blev jag också lycklig över att äntligen få komponera ihop något som inte bara skulle passa mig och samtidigt tillfredställa 2 andra individer.
Ett ypperligt tillfälle att ta min kunskap i akt och göra ett impulsivt försök att få tag i ett par sjysta ostar.
Karlskrona är tyvärr en ganska eller väldigt usel stad att fixa fram lite sjysta ostar på en fredageftermiddag / kväll men jag lyckades ganska bra och jag kan rekommendera Coop Extra ute i lyckeby som har ett förvånandsvärt trevligt sortiment bakom disk och självplock då de har Falbygdens ost som huvudleverantör vad jag kunde urskilja.

Morbier är en hårdost med sitt ursprung från Jurabergen i Frankrike där ostens endast får göras av mjölken från kossorna som betar där, i och med att den är ursprungskyddad(AOC-märkt). Denna ost är även opsatöriserad vilket AOC ostarna ska vara och därmed får den en helt annan karaktär och smakupplevelese.

(Tyvärr hade jag ej någon systemkamera med så får bli från mobilen)

I mitten av osten är det ursprungligen en sträng av aska som skulle skilja morgon och kvällsmjölken åt då de mjölkade kossorna, men även för att hålla insekter och bakterier borta från mjölken medan de inväntade kvällsmjölkningen av kossorna. Idag är det mest symboliskt och sotet är gjort på brända vindruvskärnor som är helt ätbart.
Fetthalten i torrsubstansen är runt 45% vilket ger osten en fetthalt på cirka 28%.

Osten doftar ganska milt enligt mitt tycke men nu vet jag inte hur länge just denna morbier hade lagrats då det varierar mellan ostarna och Falbygden uppgav ingen lagringsperiod.
Det man känner är en ganska nötig doft med lite inslag av lätt stinkande fötter, mums!
Konsistensen på denna hårdost är förvånandsvärt krämig och smälter bort i munnen, rekommenderas att skäras i stavar eller hyvla, fungerar ypperligt båda 2 men passar bäst som hyvlad på mackan.
Smaken var lite som doften, väldigt mild men en liten kick efteråt som brände lite bortförskämt och frånvarande, väldigt nötig men lite "stinkyfeet" smak.

Resultat:
Konsistens: 8/10 för en hårdost, enkel att hyvla och krämig i munnen. Formen på osten hindrar en dock från vettig hyvling och stavning litegrann.
Smak: 6½/10 jag förväntade mig en mer uppleveleserik smakrikedom från en opastöriserad ost.
Betyg: 7/10 mycket bra inslag på ostbrickan, samt att den är väldigt lättsmält och fungerar bra i matlagning, fondu och raclette.

Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle kunna bedömma och recensera denna osten på ett helt korrekt sätt då jag faktiskt är lite kluven.
Mitt förra test från Naturens Skafferi vart deras Getbrie som fick ett riktigt bra omdöme från min sida och jag tänkte att ifall de kan prestera så bra så borde väl deras Camembert också vara relativt bra iaf(mycket känslig ost detta).
Av en ren slump faktiskt hittade jag ett exemplar av denna ost som redan hade gått förbi sitt bäst-före med 1 dag och jag lyckades övertyga personalen att faktiskt sälja mig osten då de egentligen är förbjudna enligt lag att sälja produkter vars bäst-före datum är passerat, därav nämner jag inga butiksnamn.
Jag beslutade mig även för att inte frysa in den utan lät den vara i 3 dagar till eftersom ostar blir fan i mig inte kassa trots de har ett par dagar/veckor bakom sig, sålänge de inte doftar fränt/ammoniak vilket denna inte gjorde.
Åter till produkten:


Så vackert prydd den är med den ekologiska stämpeln stiger självklart priset med iaf 50-100% och denna kostar 38.90kr för 150g vilket ger ett pris på 260kr/kg, yepp ganska dyrt för en "falsk" camembert.


Men den har samma fina karaktärsdrag som en vettig camembert i urålder har med ett hårt skal och brunaktigt yttre. En vacker ost helt enkelt, vilket är mycket viktigt när det kommer till vettiga ostar.


Förvånandsvärt doftade den knappt någonting, även i rumstemperatur vilket vissa camemberts brukar gasa halvt sönder köket efter 1-2h i rumstemp, både bra och positivt.
Däremot när man skar upp själva skapelsen så kom dofterna fram ganska bra men jag tyckte verkligen inte den doftade fränt eller dåligt.
Konsistensen vart mycket bra, mycket lik konsistensen på deras Getbrie men snäppet kladdigare men den rann inte alls iväg vilket uppskattas!
Sen vart det då smaken, jag kan ju inte garantera att denna äldre ost gjorde sitt bästa ifrån sig och jag skulle nog vilja testa att äta denna ost när den är snäppet yngre och inte fullt så mogen.
Smaken var ganska stark men bra smak, tyvärr hade den liiite av den där lustigt äckligt bittra eftersmaken som Höng Camemberts endast smakade, den gick utan tvekan att äta men man satt och tänkte på den där specifika smaken hela tiden vilket förstörde upplevelsen lite.
Får göra en återtest någon annan gång i livet.

Resultat:
Konsistens: 9/10 mycket bra
Smak: 6½/10 för just denna, men inget giltigt betyg!
Resultat: 7½/10 ekologiska falska franska ostar

Förra "Triple-creme" osten jag testade på var Delice Des Cremier där själva upplevelsen nästan fick mig att tappa hakan.
Så nu finns det inga hållhakar när det gäller kvalitétsost så denna veckan traskade jag stolt in i min härliga favoritbutik och hoppades på att min efterlängtade Getost inte var restad, vilket den självklart fortfarande var.
Så det fick bli att testa en ny "Triple-creme" även denna vecka.
Gres Champenois är mycket lik Delice Des Cremier då båda är av samma sorts ost (en brieost fast med berikad med grädde).
Dock är denna berikad med majoriteten creme fraisch som ger en helt annan konsistens, smak och upplevelse.
Denna ost kostar 330kr/kg - 50kr för 150g vilket är snäppet dyrare men det är antagligen för att själva osten är lite mindre än vad den andra är.


Även denna ost kommer snyggt levererad i en liten trälåda som i sin tur dottar oerhört mycket gräs och natur, vilket ger en härlig känsla av kvalité.
Osten toppas med ett löv som egentligen ska vara ett äkta för att man skall se hur pass ung/gammal osten är, desto mörkare lövet är desto mognare är  osten, dock så är dessa importerade ostar bara försedda med ett fejklöv ;<.


Även denna kommer med en fin pappersförslutning.


Denna ost har även samma skorpa som Delice Des Cremier som verkligen ser totalt konstgjord ut och fingrar man på den lämnar man verkligen avtryck på osten, riktigt mjuk, luftig och härlig skorpa.
Själva osten doftar i princip ingenting, bara en gnutta mjölkig doft tonar fram från denna lilla skönhet.


Denna ost var cirka 2veckor från sitt bäst-före så den var varken ung eller gammal, hade jag fått bestämma skulle jag nog vilja att den fick ligga en vecka till i kylen då kärnan inte riktigt hade nått sin fulla potential enligt mitt krämiga tycke.
Hade den fått lite mer tid så hade det vita inre som ni ser befunnit sig hela vägen ut till skorpan där den nu istället var snäppet fastare.
Konsistensen på denna ost var mycket angenämt och man kan jämnföra det med smör och glass i en härlig kombination som bara smälter bort på tungan.
Smaken var härligt mjölkig, svampig med en ganska tydlig syrlig efterton med tanke på att den är berikad med creme fraisch.
En mycket trevlig liten som jag tyvärr hade större förhoppningar på än vad som levererades.

Resultat:
Konsistens: 8/10 skorpan var lite för hård för mitt tycke och passade inte ihop med ostens krämiga center.
Smak: 7/10 lite feg smak, trodde den skulle vara mjölkigare och friskare än vad den var.
Betyg: 7/10 då den var dyrare än Delice Des Cremier men snäppet sämre på alla fronter.

Som ett litet barn på julafton går jag in i min kära ostbutik dagen då deras leverans kommer för att låta plånboken casha ut en getost som förra veckan blev restad då den är otroligt poppis och alla ostbutiker runt om i landet vill åt den.
Missnöjet växte bara en aning när den även denna veckan vart restad och jag stod där som jag brukar, glor och glor och vet inte vad man ska köpa.
Jag är oerhört kräsen när det kommer till konsistensen på ostarna som ni säkert förstått vid det här laget, sen fanns det inte speciellt mycket getter bakom glaset att hämta ut.
Chevré på rulle har jag ju testat förrut men aldrig någon riktigt äkta trevlig på lösvikt så köpte mig en bit för att komplettera upp veckans ostbricka.


Denna doftade ganska milt men angenämt get, ingen superkraftig eller dyr ost (17.90hg) och antagligen så smakade den även därefter. Men man kan inte annat än och tycka den är oerhört vacker.


Skorpan på osten är väldigt fast och lite hård men helt klart ätbar, men den bär en funktion som jag återkommer till senare.


Denna osten skulle jag påstå är mer till för att skivas stående som bilden visar då den trots i rumstemp smular något oerhört.
Jag skar av en bit av skorpan för att smaka den individuellt, men det bidrog även till att osten tappade koncentrationen och ramlade ihop efter ett tag när man skurit i den lite då och då.
Det slutade med att man hade en snygg hög av getsmular som man tappert fick trycka fast på mackan.
Så konsistensbetyget får den inte speciellt högt av mig denna gång, men faktum är att den ska inte vara krämig på något sett utan den är skapad för detta ändåmål, då vissa människor klart föredrar detta(jag är ej en av dessa individer.
Smaken på denna ost är väldigt mild men har en mycket tydlig get-karaktär men lagom sälta, inte speciellt hög.
Skulle säga att den passar bra till dem som vill lära sig äta get-ost eller aldrig förr har provat, då den är väldigt angenäm på detta sett.
Inget jag direkt kommer att köpa igen pga konsistens-argumentet men jag gillade den helt klart.

Resultat:
Konsistens: 4/10 ramlar sönder och blir svårhanterlig, fungerar ypperligt att skiva, ha på toasten, i maten eller liknande.
Smak: 7½/10 väldigt mild men ren och fin getsmak, inga skumma eftersmaker eller dylikt.
Betyg: 6/10 franska stockar

Det var ganska längesedan jag unnade mig något riktigt äkta på min ostbricka. Någon form av fransk äkta delikatess som verkligen chockar en och får en att inse vad kvalité och ursprung gör för skillnad när det kommer till framställning av riktiga ostar.
Främst också för att förra veckans ostbricka inte var så speciellt rolig och fick mig att tappa ost-lusten en gnutta.
Så håll i hatten gott folk!.

Min favoritbutik i Kristianstad är självklart Ohlssons-ost där jag frekvent kikar in, pratar med personalen som numera vet exakt vem jag är, vi pratar självklart mycket om ostar och de är grymt trevliga och hjälpsamma.
Men åter till osten, det var lite svårt men jag valde en ost som jag visste var rätt ovanlig och lite svår att få tag i då jag läst lite omdömen och sett recenssioner på olika.

Tillslut så blev det en Délice des Crémiers som är en Delice-ost tillverkade av La Tradition du Bon Fromage i Bourgogne.


En beskrivning av osten lyder såhär
"Delice des Cremiers är en mjuk, trippel-crème komjölks ost från Bourgogne, Frankrike. Denna ost görs med pastöriserad mjölk och har mognat i grottor. Delice är så lyxig det ger att wow faktor när du smaka.
Tillverkad med grädde, vispgrädde och crème fraiche så är det i grunden en Brillat-Savarin.
Wikipedia beskriver det som "vad Dairylea smakar i himlen". Delice får mogna i minst 3 veckor och fortsätter sedan att mogna i två veckor till i trälådor som de traditionellt levereras i. Fetthalten i Delice är ca 60%-75% i ostens torrsubstans vilket innebär 35g-40g fett/100g och väger runt 200g"

Denna ost kostade mig 60kr vilket ger ett kilopris på cirka 300kr vilket kan tyckas högt men för äkta kvalité brukar jag tänka att det inte finns något högt eller lågt pris, när osten också är formad av människohänder och ingen form av fabrik ens har varit i närheten kan det inte vara något annat än himmelriket. Man kan till och med skåda fingeravtrycken i ostens skorpa, så äkta är den.




När jag först plockar upp osten och känner på skorpan är den helt sammetslen och slät. Något jag faktiskt aldrig skådat förrut eller känt på förrut. Skorporna brukar alltid vara lite hårda men detta var outstanding.
Ostens utsida doftar inget speciellt, ganska lätt mjölkig, championaktig och friskt.


Nu börjar det nalkas för provsmakning av denna ost och jag var rätt oseriöst förväntansfull hur detta skulle vara, även då jag inte har allt för stor erfarenhet av Triple-Créme ostar.
Bäst-föredatumet på osten var i början av November så den hade fått mogna ett par veckor, så den inte skulle vara allt för ung och angenäm i smaken.
(Jag ber om ursäkt för att jag inte tog någon genomskärningsbild då jag inte gärna ville dela den på mitten med en gång utan den bilden kommer läggas in här senare! Så håll ögonen öppna!)

I början känns det lite trögt men när kniven gått igenom skorpan och någon cm ner så släpper allt och den glider rakt igenom. Jag plockar ut en liten bit och herregud vilken oerhört krämigt härlig ost, den rinner hellre aldrig iväg utan den håller ihop under hela kvällen men har en riktigt oseriöst krämig härlig konsistens.
Doften är underbart frisk och väldigt mjölkig med en lätt ton av smör och champion.
Smaken då?....Bland de häftigaste ost-upplevelser jag varit med om, man kan inte ta en bit och tugga denna ost utan att säga wow, det gick inte. (se beskrivning ovan)
Den är helt otroligt len, krämig med en oseriöst frisk, mjölkig och smörig smak. Mot slutet känner man av lite syrlighet från den tillsatta Creme-Fraishen med en liten ton av champion och hasselnöt.
Denna ost öppnade verkligen mina ögon för vad kvalité är samtidigt som jag insåg hur dumt det kändes att sitta och äta en sådan här ost själv, en sådan här upplevelse måste delas med andra. Så häftigt var det.
Osten bör egentligen endast äta som den är utan något tillbehör men fungerade mycket bra med min egna fikonmarmelad med valnötter där sötman fick fram ännu mer smak ur osten.
Tackar mig själv grymt mycket för att jag lämnade strax mer än halva osten så jag får samma grymma upplevelse kommande helg.

Update:
Som jag sagt så blev det inget fotografi på ostens genomskärning då jag inte ville dela osten med en gång.
Så efter denna helg passade jag på att ta kortet som inte kom med för att visa ostens mognadsgrad.


Här ser man tydligt hur pass mogen osten är och som alla brieostar mognar den utifrån och in. Kärnan är fortfarande lite halvfast medan i ytterkanten är den desto mer krämig.
Hade jag låtit osten vara i dryga 1-2 veckor till hade nog hela innanmätet varit lika krämigt som ytterdelen är nu.

Betyg:
Konsistens: 9/10 alltså krämigheten går inte att beskriva med ord, måste upplevas (kanske lite för krämig/mäktig)
Smak: 8/10 Lika svårbeskrivet frisk och mjölkig smak, lite poäng just för att den är så wow,mjölkig och mäktig.
Resultat: 9/10 utan tvekan, där den rankas topp-2-3 som bästa osten jag någonsin upplevt.

Denna brie-ost har jag egentligen redan gjort ett inlägg om tidigare. Fast då var det en tårtbit ur ett stort hjul på cirka 3kg, denna gång behandlar jag deras Petit version på 500g för att se ifall det skulle vara någon skillnad.
Denna ost hade många affärer runt om i landet på extrapris på för någon vecka sedan och jag fick köpa en 500g ost för 30kr samt att datumet var kort vilket passade mig perfekt(de sålde ut dem för 15kr ett par dagar senare så fick svälja mina 15kr i förlust :(.


Som jag sa sist underskattade jag denna lågpris-brie och blev måttligt överaskad förra gången om hur bra den var så det var med stort nöje jag skulle få testa en som jag visste var mogen och klar.
Ostskorpan såg lite luddig och väldigt tjock ut när jag tittade på osten första gången, men jag la den i frysen då det skulle ta någon vecka innan jag skulle sätta tänderna i den, vilket jag tror att den bara mådde bra av för skorpan såg grymt bra ut när jag packade upp den i lördags.


Jag delade denna ost för det känns ganska meningslöst att duka upp en fullt mogen 500g brie till en själv och då får man även skåda hur pass mogen kärnan är på osten.


Som ni kan skåda är den fullt mogen ändå in i kärnan och är härligt krämig genom hela osten.
I mitt förra inlägg om denna gav jag den inget superbetyg och jag skulle faktiskt vilja ändra upp detta för jävla vad bra denna ost är för det pris den säljs för.
Jämnfört med Président är skorpan oerhört angenäm och ger en bra kontrast till den otroligt krämiga kärnan på osten, alltså denna brie är otroligt krämig och helt klart bredbar på brödet.
Smaken tycker jag inte alls är så otroligt mild och frånvarande som andra säger, smaken kommer faktiskt fram mycket bra och en tydlig arom av champion framträder utan tvekan.
Denna dominerar ut alla fabrikstillverkade brieostar med hästlängder då jag anser att ingen har ens nära en chans i krämighet, smakrikedom, arom och utseende.
Jag kommer att inhandla denna ost för varje tillfälle som ges när den är på extrapris eller kort-datum. Bara att plasta in i folie + plastpåse sen in i frysen så håller den hur bra som helst. Låt den bara tina i kylskåpet över natten eller cirka 1dag och ta självklart fram den 1-2h innan servering.

Betyg:
Konsistens: Från en 7a till en 8½ uppdaterar jag betyget till.
Smak: Från en 6½ till en 7½ utan tvekan, den är riktigt bra och trevlig.
Resultat: Från 6½ till 7½ förnäma fabrikstillverkade franska flickor.
Den är riiiktigt bra för att vara fabrikstillverkad, billig och pastöriserad, lite småkär är jag faktiskt.

Fikonmarmeladen är som pricken över i-et på en ostbricka och det är utan tvekan den absolut bästa marmeladen som passar.
Det är alltid en stor fråga vad för producent av marmeladen man skall testa på och ska man få kvalité behöver man paya minst 50kr för en 100-150g burk, vilket jag inte finner speciellt intressant.
Så nu jävlar testade jag att göra mig en egen för att se hur det kan vara, vilket slutade med att det var riktigt enkelt.

Jag gjorde detta i 2 steg, men det går i 1, förklarar i slutet

Jag använde:
- 175g torkade fikon, 125g del 1 och 50g del 2.
- 95g socker
- Saften ur en ½ citron
- 20g valnötter

1: Börja med att blötlägga fikonen över natten:


2: Koka fikonen i blötläggningsvattnet i cirka 10min


3: Ta ur fikonen och mixa till nästan en slät massa(jag hackade 1 då jag vill ha bitar i)


4: Koka fikonen med socker, citron och blötläggningsvattnet i cirka 10min till.(Vattenmängden bestämmer du själv beroende på vilken konsistens du vill att marmeladen skall ha.
Tillsätt hackade valnötter ungefär när det är 1-2min kvar av koktiden.


5: Hacka mer bara fikon för kontrast och bitar i.


6: Häll upp i väl rengjorda burkar och låt svalna utan lock i vattenbad innan de ställs in i kylen.


Vid mitt första försök kokade jag bara fikon, socker, valnötter och citron utan vatten vilken bidrog till en galet kompakt och rubust marmelad, jag hällde ner det i kastrullen igen och tillsatte då självklart för mycket vatten.
Arg som jag var la jag 3 nya fikon i blötläggning som jag kokade till nu på kvällen och hackade och la sedan ner i marmeladen. Nu har det fått perfekt konsistens som jag vill ha den med fina bitar i.
Så steg 5 behövs inte ifall du får den rätt från början, allt går alltid att fixa!
Från början hade jag endast 1 burk på bilden men efter mina korrigeringar blev det dubbla mängden och mycket nöjdare :)

Denna skall testas imorgon till min ostbricka :) \o/

Camembert är en underbar ost som kommer från den franska staden med samma namn. Tyvärr blev denna ost inte AOC (skyddat ursprung) skyddad förrän ganska sent vilket har bidragit till att Camembert är en ost som plagieras flitigt runt om i världen(den pastöriserade varianten).
Jag älskar Camembert och har hittat en del grymma guldkorn när det kommer lite den pastöriserade varianten, blaa Le Rustique som ganska ofta går att hitta i vanliga mataffärer i i den lite sjystare ostsorteringshyllan.
Höng är en dansk ostleverantör som återfinns i hyllorna i hela Sverige och har satt ett ganska så högt pris på sina kreationer.
Denna osten hade de på extrapris på Maxi för 12kr istället för 25 av någon anledning så jag köpte på mig en för att testa och se om den kunde vara lite bra iaf.
För det första failar den stenhårt på att den är formad som en halvmåne, en camembert ska vara rund och ingen annan form och sen att det är danskarna som har hand om det....



Dock till en början verkade det relativt lovande, även ifall det var dryga veckan kvar tills osten nått sitt bäst-före var den redan mjuk och trevlig i kylskåpstemp.
Utseendemässigt finns inga ord att beskriva hur ful, meningslös och tråkig den ser ut att vara. Ser knappt ut som en dessertost, mer som en vitmålad halvmåne med sotfläckar.
Ett härligt och tydligt töcken att den är så fabrikstillverkad det bara möjligtvis går att bli.


Efter sina 1-2½h i rumstemperatur doftade osten faktiskt fortfarande nästan helt obefintligt men ack så mjuk den var. Mina förhoppningar var nu exakt där de hade varit från början, mycket låga.


När man först skar med kniven var det som man antog, den gick igenom hur lätt som helst och osten betedde sig nästan lika underbart som Le Rustiquen och började rinna ut över brickan.
Vid första tuggan av osten var den såklart härligt krämig och till en början kom en lite överaskande smak och jag tänkte, ojdå, den smakar ju fak.... sen brast allt.
En flodvåg av bitter och vidrig smak uppstod när osten närmade sig sväljdelen. Totalt fruktansvärd smak, men den varken luktade eller smakade ammoinak vilket dåliga ostar gör.
Jag var så ställd av hur vidrig osten var att jag kunde inte avgöra om den skulle smaka så vedervärdigt eller om den var kass, jag försökte med ett stort lass fikonmarmelad blocka den ruggiga smaken men inget klarade av att penetrera denna fästning av ruttenhet, fy fan. Det tog inte många bittra sekunder innan jag rest mig, tagit ut ostbrickan till köket och skrapat bort äckelosten från brickan och ner i komposten.
Aldrig mer, köp inte!

Betyg:
Konsistens: 8/10 mycket trevlig och Camembertaktig rinnande konsistens
Smak: 1/10 det fanns ju något i början av tuggan.
Resultat: 1/10 kommer aldrig att köpa igen och rekommenderar ingen att använda, möjligtvis om man använder den att fritera om nu den sura och vidriga smaken skulle försvinna genom detta moment.

Getterna är så underskattade så det nästana är sorgligt, folk måste verkligen lära sig uppskatta dessa små underbara djur mer. Mer getter till Sverige så vi även kan införa getkött i charkdisken på konsum!
Denna ost är ganska ovanlig och finns oftast bara i COOP butikerna som ständigt strävar efter att få in så mycket ekologiskt i sitt sortiment, men de har en hel del från Naturens Skafferi på sina hyllor.
Eftersom den är ekologisk så måste ju självklart priset stiga med minst det dubbla, även ifall produkten inte skulle vara bättre för det. Dock i detta fall var den verkligen det.
Denna getost kostar cirka 340kr/kg = 50kr osten och 1 bit är på 150g, men jag lyckades som vanligt tjinga den för halva priset.
Jag var dock lite kluven när jag såg att den hade tillverkats i Danmark.
Visst Danskarna är grymma på sina hårdostar som Havarti, Svarte Sara och Gamle Ole. Men när det kommer till vita mögelostar skall de hålla sin danska snuskiga händer borta enligt mitt tycke, (mer om detta i ett annat inlägg lite senare.)


Så pass KRAV-godkänd det bara går att bli.


Vid första intrycket ser man verkligen en underbart vacker ost med mycket karaktär. Den luktar mycket lite i rumstemperatur vilket många ostar gör, men den fick självklart stå framme dryga 2½h innan den skulle konsumeras.
Jag testade även att väga osten då jag upptäckt tidigare att vikten är lägre än vad det sägs på förpackningen, denna ost vägde dock 165g! Vilket lycka, 15g mer än utsatt, vilket kap.


Eftersom min ostbricka bestod av 3 andra ostar och denna var utan tvekan den mest förväntansfulla och dyra så valde jag att halvera osten så jag fick en lika stor smaskig bit till nästa gång.
Det är ju självklart alltid lika underbart att få dela dessa ostar på mitten och se hur kärnan ser ut. Detta är efter sina 2½h i rumstemp. (Croppad från större bild, då den andra blev usel. Sorry för bildkvalitén)


Jahapp, hur smakade den nu då?
Ja fy fan vilken god ost. Getsmakerna bara förökade sig i munnen och slutade inte och vilken härlig syra osten hade. Underbart krämig, smakrik i de mest perfekta former man kan tänka sig.
Den är krämig till den grad att den inte rinner ut utan håller sig ihop med hopp om livet vilket gör den så grymt bra.
Att denna ost är pastöriserad är ett faktum men helt klart oförståligt men tanke på den oerhörda smaksenastion den bistod till, till och med skalet på denna ost är perfekt och blir 1 med innanmätet!
Denna rankas faktiskt som en av de bättre ostarna jag ätit genom mina dagar men tyvärr får man ju betala för kvalité, det vet ju de flesta förhoppningsvis om.

Betyg:
Konsistens: 9/10, nästan helt perfekt. Rinner inte iväg men oerhört krämig.
Smak: 8/10 underbar getsmak som kommer fram mycket väl. Bra med syra men den kunde bli snäppet bättre.
Resultat: 8½/10 får den utan tvekan, det som drar ner omdömmet är priset man får betala för en pastöriserad ost, det är KRAV märkningen som höjer det med dryga 100% misstänker jag.
Köp och testa osten!

Falbygden är en leverantör av ost och deras butik är såklart belägen i Falköping, denna leverantör var den jag hade bäst tillgång till runt om i Dalarna när mitt ost-intresse började gro och växa sig till ett beroende som det nu ligger på.
I våras började de även med egna komponerade marmelader som jag testat ett par stycken, fast de är ganska dyra så man får äta dem med andakt.



Eftersom jag äntligen har lärt mig uppskatta fikonmarmeladen något otroligt och är i princip den enda marmelad jag använder nu för tiden så passade det bra att jag fortfarande hade denna kvar sedan länge.
Falbygdens marmelader är väldigt stabbiga så det är inget som kommer rinna iväg men oftast inget heller som vill släppa taget om skeden vilket är lite synd, men man får väl se det som en kvalité.
Denna marmelad blandar det söta fikonet med det såklart lite söta äpplet som till varandra ger en bra kontrast. Marmeladen är absolut inte sliskigt söt utan det är lagom med sötma och smakerna träder fram mycket bra.
Denna passar mycket bra till de flesta ostar även blåmögel och getostar där enligt mitt tycke den passar nästan bäst in. Lite lätt syra + lagom sötma gör denna väldigt smaskig och en mycket utmärkt marmelad på ostbrickan.

Betyg:
Konsistens: 3/5 Lite väl stabbig
Smak: 4/5 Lagom bra
Resultat: 3½/5 får den tack vare sitt pris, 20-25kr för cirka 125g marmelad är faktiskt ruggigt dyrt.

Som jag skrev i inlägget om Roquefort så kallas den ofta för Ostarnas konung genom sin otroliga historia den har bakom sig och så pass berömd som den är, så i vissa tillfällen kan man kalla Saint Agur för ostarnas drottning som går hand i hand med Roquefort. Vissa föredrar SA före Roquefort och tvärtemot.
Saint Agur är en pastöriserad ost och man tillsätter extra grädde, vilket gör den till en härligt bredbar double crème-ost.
Jämnfört med sin Opastöriserade karl Roquefort och skapades inte förrän 1988 av Bongrain i Jurancon vid Pyrenéerna så det är en relativt ny ost då Roquefort är bra mycket äldre.



Denna ost är väldigt mycket snällare än sin rival och har en lite angenämare smak med mindre sälta jämnfört med den robusta Roqueforten. Den har en otrolig krämighet vilket gör den till att nästan kunna bre ut på kexet utan några som helst större problem.
Den äts med fördel på kex med fikonmarmelad eller rakt av på en bit pepparkaka, otroligt fantastisk och len smak.
Priset på denna läckerhet brukar ligga runt 240-270kr/kg så som vanligt har man flyt och får dem för halva priset ;)
Rekommenderar gärna denna ost för er som kanske inte gillar de lite grövre och tyngre blåmögelostarna utan vill ha något lite mer angenämt men ändå en ost med en karaktär utan dess like.
Betyg:
Konsistens: 8/10 med sin otroligt fina krämighet
Smak: 8/10 då den är pastöriserad blir det svårt att trycka ut en ofantlig smakupplevelse men den gör det så pass bra den möjligen bara kan.
Resultat: 8/10 uppvärmda kospenar utan tvekan.

Denna ost är faktiskt inte första gången jag prövar på utan andra, men denna gången var osten som den ska vara.
Förra gången var den stabbig och gummiaktig, varför nu den var då det jag även då köpte den för halva priset pga bäst-före datum.
Denna lilla levereras i ett sött litet lerkrus då Fransmännen äter denna osten varm genom att sätta in osten i ugnen i cirka 3-4 min på 100grader och sedan doppa kex/bröd i osten.
Denna ost är en vitmögelost, väger cirka 80g med sina 23% fett och kostar mellan 25-35kr i butiken beroende på vilken leverantör/producent som har gjort osten. Den riktiga varianten är självklart opastöriserad men detta är den pastöriserade varianten.



Osten är underbart god, ungefär som brie men med en lite syrlig ton om mina smaklökar inte helt har gett upp vid det här laget. Passar perfekt på vitt bröd med fikonmarmelad eller lite lufttorkad skinka som har börjat infinna sig på mina ostbrickor, en ruggigt bra kombination med vitmögel och lite exklusivt kallskuret.



Jag testade även när det var lite kvar av osten att köra den i ugnen för att se hur smaken förändrades, inte så mycket men den fick lite av en annan karaktär. Värt att prova iaf.
Men denna konsistens som min ost hade igår behövdes egentligen inte det, den var redan löjligt härlig rinnig.



Betyg:
Konsistens: 9/10 underbart rinnig men nästan lite för mycket =P
Smak: 8/10 med sin lite härliga syrlighet
Betyg: 8½/10 utan tvekan, en riktigt charmerande, söt och smakrik ost, kostar därefter.

Det lite svåra med att köpa på sig ost för en lite billigare peng är oftast att man köper en liten snygg bit i förpackning där endast "Gorgonzola" står som namn och sedan leverantören utav denna ost, i detta fall Wernerssons(misstänker att det är deras "Picante".
Så jag tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad det är för "typ" av Gorgonzola, självklart inte den äkta men det är något som går att få tag i på de flesta vanliga mataffärerna där den är vacuumförpackad i en snygg liten svart plastbehållare.
Denna ost är mycket vacker och syns verkligen på ostbrickan, men tyvärr hamnar den allt för ofta i maträtter runt om i världen då den tyvärr associeras rätt enkelt till detta, sedan finns det ju andra varianter som Gorgonzola med Mascarpone som jag ej testat än men lär vara så löjligt krämig och god(Blåmögel varvad med Färskost)



Doften av osten hade bara en tydlig blåmögeldoft men väldigt tydlig.
Kniven skar lätt genom osten och den smular inte så värst, kanske en gnutta men inget man störa sig på. Konsistensen var av en skum anledning både krämig och torr på samma gång, vilket förvirrade mig litegranna, antingen ska den vara det ena eller det andra.
Smaken var mycket skarp med en fin sälta som borrade sig genom näsborrarna och man visste att man åt något med en skarp men samtidigt trevlig karaktär.
Men det var något som inte riktigt föll mig i smaken på denna ost då när kvällen vart över så hade jag bara tagit en cirka 3 bitar av den och mycket av osten var orörd, blåmögelostarna räcker oftast länge men denna var enligt mitt tycke ganska orörd av mig, så den gick inte riktigt hem hos mig.
Just denna bit Gorgonzola kommer att i fortsättningen användas i matlagning tills nästa gång jag testar en ny och förhoppningsvis bättre Gorgonzola som gör sig bättre på ostbrickan.

Resultat:
Konsistens: 7½/10 pga jag upplevde den för torr i gommen vilket inte jag gillar men det finns många som uppskattar detta.
Smak: 8/10 skarp och fin smak samt bra sälta.
Betyg: 7/10 Gondoliärer - Som ost i helhet, bedömmer osten inte vad jag tycker om den.

Då vart även denna helg över och som vanligt bestod den av lustfyllda ostar, nya som gamla och en hel del annat skoj.
Min kära bror fyllde 30 för någon månad sedan och efter hans 30-års kalas för släkten så blev det en hel brietårta över som jag glädjeligen tog emot när den gavs bort.



Denna brie har jag självklart ätit många gånger förr men under dem omständigheterna har den antingen varit:
- Kall
- Nyköpt
- Fel tillbehör
- Usel granskningsförmåga
- Med mera.

Så nu äntligen har jag kunnat genomföra ett vettigt test på hur denna osten är som helhet då jag lät den vara tills den nått sitt bäst-före datum så den i alla fall börjar bli lite halvvettig.
Det kändes även lite halvt overkill att servera hela brietårtan då den hade tagit upp hyffsat stor plats på min "fixa-iordning-yta" på min träbricka och så mycket brie konsumerar jag inte på en kväll. Så jag delade den på mitten och självklart missar man och klyver den inte perfekt, men samtidigt som det så märkte jag att dess totalvikt var dryga 460g med papper på vilket ger en totalvikt på kanske 440-450g av 500g... Uselt!



Jag lät osten rumstemperaras som vanligt utan plast odyl på i cirka 2-2½h innan konsumtion och redan där började jag märka dess brister.



I rumstempererad stadie gick den fortfarande att "bolla med" hålla i handen, vrida och vända på utan att den kletade det minsta och den var inte alls så värt krämig tack vare den otroligt stabbiga behandlade ytan på osten.
Många "bättre" brievarianter som inte är fabrikstillverkade är skalet mycket tunt och angenämt och märks inte när man äter osten, men här gjorde den sig utan tvekan tydlig som fan.
Och eftersom jag hade fått osten gratis så kan jag berätta att jag snabbt tog med mig den tillbaka till köket och skalade av det vita skalet så fint det bara gick och vips! så fick osten en helt annan karaktär och den kändes krämigare och lyxigare på samma gång(lite fulare dock).

Président beskriver sin Petit Brie som crémeux et goûteux á point vilket betyder att den skall vara krämig och välsmakande samt att Brie är en förstklassig, halvmjuk, helfet, från ytan och inifrån mognad ost.
Enligt mitt tycke hyffsat bra falsk marknadsföring eftersom:

- Konsistensen var inte alls så superkrämig men den gick faktiskt att "bre" ut på brödet men behöll fortfarande en del gummiaktig karaktär genom hela kvällen.
- Förstklassig? I så fall ur en fabrikstillverkad synpunkt och inte brieostar i allmänhet.
- Smaken var väldigt tam och klen, visst det smakar som en "brie", men långt ifrån hur en riktig brie skall smaka.
- Utseendemässigt så var den ganska stilren...

Betyg:
Konsistens: 5½/10
Smak: 5/10
Overall: 5 av 10 Republikaner eftersom jag fick skära bort skalet för att få en trevlig upplevelse.

Rekommendeation:
Denna ost kostar cirka 70-80kr/kg för en 500g bit och finns mycket ofta som "erbjudande" på stormarknaden, däremot om du skall ha en tårtbit av deras större version som brukar ligga på 3-4kg vilket de riktiga brie-ostarna är så kostar den upp till 150kr/kg vilket är riktigt absurt och jag antar att det inte är någon skillnad på deras stora version vs denna mindre variant då båda är fabrikstillverkade.
Så köp en "Petit" = 500g om du väl ska och låt den vara rumstemp i minst 3-4h innan den ska ätas till festen.

Den ljuvliga ostbrickan till helgen måste alltid kompletteras av minst 3 marmelader(i alla fall i detta hemmet) så man får ett stort spelrum när det gäller kombinationer till de olika ostarna jag dukar upp(minst 3st).
På min bricka finns alltid ett standardsortiment som består utav Jordgubb & Rabarbermarmelad(Bär-marmelad), Aprikos(citrusfrukt/stenfrukt) och självklart Fikonmarmelad som passar till allt och som jag lärt mig uppskatta högst av alla marmelader då jag inte ens tyckte om fikon förr.

Men för att göra mitt spelrum desto större brukar jag alltid komplettera med att köpa ett prov av någon ny till helgen så man har 4 uppsättningar av marmelader.
Marmelader kan ibland eller till och med ofta ruskigt dyra när man ska testa sig på de riktigt eleganta och fina tillverkarna så tyvärr blir det så att mitt standardsortiment består av lite billigare, då ostarna i sig kostar tillräckligt.

Förra helgen var jag sugen på att pimpa min enkla pastöriserade Brie lite bättre och fick då tipset om en marmelad jag tittat på många gånger men alltid trott var citron eller någon liknande frukt, då det visade sig vara Kvitten som är ett söt och gul frukt som växer på dessa träd inom familjen rosväxter.



Denna marmelad funkade ganska bra till en enkel brie men behöver nog en lite råare och starkare ost för att inte ta över för mycket. Smaken var väldigt frisk med en antydan till äpple, men ack den var väldigt, väldigt söt.
Själva marmeladen var även ganska stabbig vilket alltid är trist när man försöker lägga ett tunt lager som täcker hela ytan och man behöver nästan kleta runt med fingrarna för att inte sabba mackan/kexet helt totalt.

Betyg: 3/5