Morbier - AOC - En krämig hårdost med liten stank
Helgen i Karlskrona fortsatte och jag fick reda på av min mor att jag hade planlagt att äta en ostbricka tillsammans med henne och hennes gubbe efter de skulle komma hem efter sin konsert på kvällen. Lika överaskad som jag blev över att jag sagt detta blev jag också lycklig över att äntligen få komponera ihop något som inte bara skulle passa mig och samtidigt tillfredställa 2 andra individer.
Ett ypperligt tillfälle att ta min kunskap i akt och göra ett impulsivt försök att få tag i ett par sjysta ostar.
Karlskrona är tyvärr en ganska eller väldigt usel stad att fixa fram lite sjysta ostar på en fredageftermiddag / kväll men jag lyckades ganska bra och jag kan rekommendera Coop Extra ute i lyckeby som har ett förvånandsvärt trevligt sortiment bakom disk och självplock då de har Falbygdens ost som huvudleverantör vad jag kunde urskilja.
Morbier är en hårdost med sitt ursprung från Jurabergen i Frankrike där ostens endast får göras av mjölken från kossorna som betar där, i och med att den är ursprungskyddad(AOC-märkt). Denna ost är även opsatöriserad vilket AOC ostarna ska vara och därmed får den en helt annan karaktär och smakupplevelese.
(Tyvärr hade jag ej någon systemkamera med så får bli från mobilen)
I mitten av osten är det ursprungligen en sträng av aska som skulle skilja morgon och kvällsmjölken åt då de mjölkade kossorna, men även för att hålla insekter och bakterier borta från mjölken medan de inväntade kvällsmjölkningen av kossorna. Idag är det mest symboliskt och sotet är gjort på brända vindruvskärnor som är helt ätbart.
Fetthalten i torrsubstansen är runt 45% vilket ger osten en fetthalt på cirka 28%.
Osten doftar ganska milt enligt mitt tycke men nu vet jag inte hur länge just denna morbier hade lagrats då det varierar mellan ostarna och Falbygden uppgav ingen lagringsperiod.
Det man känner är en ganska nötig doft med lite inslag av lätt stinkande fötter, mums!
Konsistensen på denna hårdost är förvånandsvärt krämig och smälter bort i munnen, rekommenderas att skäras i stavar eller hyvla, fungerar ypperligt båda 2 men passar bäst som hyvlad på mackan.
Smaken var lite som doften, väldigt mild men en liten kick efteråt som brände lite bortförskämt och frånvarande, väldigt nötig men lite "stinkyfeet" smak.
Resultat:
Konsistens: 8/10 för en hårdost, enkel att hyvla och krämig i munnen. Formen på osten hindrar en dock från vettig hyvling och stavning litegrann.
Smak: 6½/10 jag förväntade mig en mer uppleveleserik smakrikedom från en opastöriserad ost.
Betyg: 7/10 mycket bra inslag på ostbrickan, samt att den är väldigt lättsmält och fungerar bra i matlagning, fondu och raclette.
Ett ypperligt tillfälle att ta min kunskap i akt och göra ett impulsivt försök att få tag i ett par sjysta ostar.
Karlskrona är tyvärr en ganska eller väldigt usel stad att fixa fram lite sjysta ostar på en fredageftermiddag / kväll men jag lyckades ganska bra och jag kan rekommendera Coop Extra ute i lyckeby som har ett förvånandsvärt trevligt sortiment bakom disk och självplock då de har Falbygdens ost som huvudleverantör vad jag kunde urskilja.
Morbier är en hårdost med sitt ursprung från Jurabergen i Frankrike där ostens endast får göras av mjölken från kossorna som betar där, i och med att den är ursprungskyddad(AOC-märkt). Denna ost är även opsatöriserad vilket AOC ostarna ska vara och därmed får den en helt annan karaktär och smakupplevelese.
(Tyvärr hade jag ej någon systemkamera med så får bli från mobilen)
I mitten av osten är det ursprungligen en sträng av aska som skulle skilja morgon och kvällsmjölken åt då de mjölkade kossorna, men även för att hålla insekter och bakterier borta från mjölken medan de inväntade kvällsmjölkningen av kossorna. Idag är det mest symboliskt och sotet är gjort på brända vindruvskärnor som är helt ätbart.
Fetthalten i torrsubstansen är runt 45% vilket ger osten en fetthalt på cirka 28%.
Osten doftar ganska milt enligt mitt tycke men nu vet jag inte hur länge just denna morbier hade lagrats då det varierar mellan ostarna och Falbygden uppgav ingen lagringsperiod.
Det man känner är en ganska nötig doft med lite inslag av lätt stinkande fötter, mums!
Konsistensen på denna hårdost är förvånandsvärt krämig och smälter bort i munnen, rekommenderas att skäras i stavar eller hyvla, fungerar ypperligt båda 2 men passar bäst som hyvlad på mackan.
Smaken var lite som doften, väldigt mild men en liten kick efteråt som brände lite bortförskämt och frånvarande, väldigt nötig men lite "stinkyfeet" smak.
Resultat:
Konsistens: 8/10 för en hårdost, enkel att hyvla och krämig i munnen. Formen på osten hindrar en dock från vettig hyvling och stavning litegrann.
Smak: 6½/10 jag förväntade mig en mer uppleveleserik smakrikedom från en opastöriserad ost.
Betyg: 7/10 mycket bra inslag på ostbrickan, samt att den är väldigt lättsmält och fungerar bra i matlagning, fondu och raclette.
Kommentarer
Trackback
