livetsfrestelser

Jag vet att alla alltid sneglar med ena eller andra ögat när de går förbi delikatessdisken i matbutikerna och kollar in de vackra produkterna vars prislappar är minst det dubbla än vad de egentligen borde kosta.
Jag är en av dessa individer iaf, men jag köper väldigt sällan något från dessa diskar, endast importerad lufttorkad skinka eller sådant som inte går att få tag på i helbit.
När jag nu på senare dagar har fått ett nytt jobb på Coop Konsum har jag även fått chansen att arbeta bakom deras söta lilla delikatess som har det mest nödvändigaste och det medför även att man kan kika bakom kulisserna och kolla in originalförpackningarna på det som säljs på lösvikt och se vad det är som egentligen spökar där bakom det välputsade glaset.
"Leverpastej Grovmald Dansk" säljs det gott om runt om i Kristianstad och jag kunde äntligen se vad det var för tillverkare och vad för hemligheter innehållsförteckningen innehöll.


Denna pastejen är skapad av Stryhns. Ett danskt företag som specialliserar sig på enbart pastejer och har ett större urval utav dessa, som ni kan kika på ifall ni orkar.
Innehållet i denna pastejen skiljer sig lite på olika förpackningar, men på den jag köpte ifrån så innehåller den 35% lever, 35% fläsk vilket är ett mycket bra värde. Samt ett näringsvärde på ungefär 250/260kcal per 100g. Så det är ingen tungviktare detta inte utan lockade mig rejält.
Den innehåller ingen mjölk, bara en liten del skummjölkspulver och innehåller därför rätt mycket vatten, kryddad med lök, ansjovis och andra kryddor som fick mig lite på spänn, detta skulle bli väldigt intressant då jag finner grova pastejer lite mer "manliga" och häftiga att äta.


När jag packar upp den ur dess magnifika plastförpackning så ser man direkt att färgen är mer åt det beiga hållet med mindre toner av grisrosa fläckar lite här och var på pastejen. Vissa av dessa "fläckar" kunde se riktigt motbjudande ut faktiskt och påminde lite om otillagat fett fläsk.
Pastejen doftade härligt leveraktigt med bra inslag av ansjovis och lök, samtidigt som den typiska "bakade" doften fanns på plats.
Texturen på denna pastej var till min förvåning väldigt krämig trots att den är gjord helt utan mjölk eller grädde samt att det var lite mindre nästan otydliga lökbitar i som gav en mycket bra kontrast i munnen.
Smaken då? Jodå, jag kan utan tvekan ranka denna som den bästa grova pastejen jag ätit, vad jag vet om i alla fall. Det fanns en mycket tydlig leversmak och eftersom den inte heller innehåller socker så fanns det ingen sötma som förstörde hela upplevelsen.
Ansjovisen och löken kom fram mycket snällt och hjälpte till att lyfta upp smaken av levern men på en mycket angenäm nivå. Självklart smakade pastejen typiskt "bakad" vilket dessa grova pastejer ofta gör, lite murrigt sådär.

Resultat:
Konsistens: 4/5 mycket trevlig krämig upplevelse med bra kontrast
Smak: 4½/5 Inte mycket som går att göra denna pastejen bättre. Kanske en gnutta mer leversmak hade lyft denna till ett helt annat världs herravälde.
Resultat: 4½/5 Danska smörrebröd med grovhakkatpastej, mycket, mycket bra jobbat Danskarna

Som ett litet barn på julafton går jag in i min kära ostbutik dagen då deras leverans kommer för att låta plånboken casha ut en getost som förra veckan blev restad då den är otroligt poppis och alla ostbutiker runt om i landet vill åt den.
Missnöjet växte bara en aning när den även denna veckan vart restad och jag stod där som jag brukar, glor och glor och vet inte vad man ska köpa.
Jag är oerhört kräsen när det kommer till konsistensen på ostarna som ni säkert förstått vid det här laget, sen fanns det inte speciellt mycket getter bakom glaset att hämta ut.
Chevré på rulle har jag ju testat förrut men aldrig någon riktigt äkta trevlig på lösvikt så köpte mig en bit för att komplettera upp veckans ostbricka.


Denna doftade ganska milt men angenämt get, ingen superkraftig eller dyr ost (17.90hg) och antagligen så smakade den även därefter. Men man kan inte annat än och tycka den är oerhört vacker.


Skorpan på osten är väldigt fast och lite hård men helt klart ätbar, men den bär en funktion som jag återkommer till senare.


Denna osten skulle jag påstå är mer till för att skivas stående som bilden visar då den trots i rumstemp smular något oerhört.
Jag skar av en bit av skorpan för att smaka den individuellt, men det bidrog även till att osten tappade koncentrationen och ramlade ihop efter ett tag när man skurit i den lite då och då.
Det slutade med att man hade en snygg hög av getsmular som man tappert fick trycka fast på mackan.
Så konsistensbetyget får den inte speciellt högt av mig denna gång, men faktum är att den ska inte vara krämig på något sett utan den är skapad för detta ändåmål, då vissa människor klart föredrar detta(jag är ej en av dessa individer.
Smaken på denna ost är väldigt mild men har en mycket tydlig get-karaktär men lagom sälta, inte speciellt hög.
Skulle säga att den passar bra till dem som vill lära sig äta get-ost eller aldrig förr har provat, då den är väldigt angenäm på detta sett.
Inget jag direkt kommer att köpa igen pga konsistens-argumentet men jag gillade den helt klart.

Resultat:
Konsistens: 4/10 ramlar sönder och blir svårhanterlig, fungerar ypperligt att skiva, ha på toasten, i maten eller liknande.
Smak: 7½/10 väldigt mild men ren och fin getsmak, inga skumma eftersmaker eller dylikt.
Betyg: 6/10 franska stockar

Petit Coeur De Lion Brie - Naturens Skafferi Getbrie - Délice des Crémiers - Saint Agur



Mycket tillfredställande ostbricka, inga minus någonstans

Det var ganska längesedan jag unnade mig något riktigt äkta på min ostbricka. Någon form av fransk äkta delikatess som verkligen chockar en och får en att inse vad kvalité och ursprung gör för skillnad när det kommer till framställning av riktiga ostar.
Främst också för att förra veckans ostbricka inte var så speciellt rolig och fick mig att tappa ost-lusten en gnutta.
Så håll i hatten gott folk!.

Min favoritbutik i Kristianstad är självklart Ohlssons-ost där jag frekvent kikar in, pratar med personalen som numera vet exakt vem jag är, vi pratar självklart mycket om ostar och de är grymt trevliga och hjälpsamma.
Men åter till osten, det var lite svårt men jag valde en ost som jag visste var rätt ovanlig och lite svår att få tag i då jag läst lite omdömen och sett recenssioner på olika.

Tillslut så blev det en Délice des Crémiers som är en Delice-ost tillverkade av La Tradition du Bon Fromage i Bourgogne.


En beskrivning av osten lyder såhär
"Delice des Cremiers är en mjuk, trippel-crème komjölks ost från Bourgogne, Frankrike. Denna ost görs med pastöriserad mjölk och har mognat i grottor. Delice är så lyxig det ger att wow faktor när du smaka.
Tillverkad med grädde, vispgrädde och crème fraiche så är det i grunden en Brillat-Savarin.
Wikipedia beskriver det som "vad Dairylea smakar i himlen". Delice får mogna i minst 3 veckor och fortsätter sedan att mogna i två veckor till i trälådor som de traditionellt levereras i. Fetthalten i Delice är ca 60%-75% i ostens torrsubstans vilket innebär 35g-40g fett/100g och väger runt 200g"

Denna ost kostade mig 60kr vilket ger ett kilopris på cirka 300kr vilket kan tyckas högt men för äkta kvalité brukar jag tänka att det inte finns något högt eller lågt pris, när osten också är formad av människohänder och ingen form av fabrik ens har varit i närheten kan det inte vara något annat än himmelriket. Man kan till och med skåda fingeravtrycken i ostens skorpa, så äkta är den.




När jag först plockar upp osten och känner på skorpan är den helt sammetslen och slät. Något jag faktiskt aldrig skådat förrut eller känt på förrut. Skorporna brukar alltid vara lite hårda men detta var outstanding.
Ostens utsida doftar inget speciellt, ganska lätt mjölkig, championaktig och friskt.


Nu börjar det nalkas för provsmakning av denna ost och jag var rätt oseriöst förväntansfull hur detta skulle vara, även då jag inte har allt för stor erfarenhet av Triple-Créme ostar.
Bäst-föredatumet på osten var i början av November så den hade fått mogna ett par veckor, så den inte skulle vara allt för ung och angenäm i smaken.
(Jag ber om ursäkt för att jag inte tog någon genomskärningsbild då jag inte gärna ville dela den på mitten med en gång utan den bilden kommer läggas in här senare! Så håll ögonen öppna!)

I början känns det lite trögt men när kniven gått igenom skorpan och någon cm ner så släpper allt och den glider rakt igenom. Jag plockar ut en liten bit och herregud vilken oerhört krämigt härlig ost, den rinner hellre aldrig iväg utan den håller ihop under hela kvällen men har en riktigt oseriöst krämig härlig konsistens.
Doften är underbart frisk och väldigt mjölkig med en lätt ton av smör och champion.
Smaken då?....Bland de häftigaste ost-upplevelser jag varit med om, man kan inte ta en bit och tugga denna ost utan att säga wow, det gick inte. (se beskrivning ovan)
Den är helt otroligt len, krämig med en oseriöst frisk, mjölkig och smörig smak. Mot slutet känner man av lite syrlighet från den tillsatta Creme-Fraishen med en liten ton av champion och hasselnöt.
Denna ost öppnade verkligen mina ögon för vad kvalité är samtidigt som jag insåg hur dumt det kändes att sitta och äta en sådan här ost själv, en sådan här upplevelse måste delas med andra. Så häftigt var det.
Osten bör egentligen endast äta som den är utan något tillbehör men fungerade mycket bra med min egna fikonmarmelad med valnötter där sötman fick fram ännu mer smak ur osten.
Tackar mig själv grymt mycket för att jag lämnade strax mer än halva osten så jag får samma grymma upplevelse kommande helg.

Update:
Som jag sagt så blev det inget fotografi på ostens genomskärning då jag inte ville dela osten med en gång.
Så efter denna helg passade jag på att ta kortet som inte kom med för att visa ostens mognadsgrad.


Här ser man tydligt hur pass mogen osten är och som alla brieostar mognar den utifrån och in. Kärnan är fortfarande lite halvfast medan i ytterkanten är den desto mer krämig.
Hade jag låtit osten vara i dryga 1-2 veckor till hade nog hela innanmätet varit lika krämigt som ytterdelen är nu.

Betyg:
Konsistens: 9/10 alltså krämigheten går inte att beskriva med ord, måste upplevas (kanske lite för krämig/mäktig)
Smak: 8/10 Lika svårbeskrivet frisk och mjölkig smak, lite poäng just för att den är så wow,mjölkig och mäktig.
Resultat: 9/10 utan tvekan, där den rankas topp-2-3 som bästa osten jag någonsin upplevt.

Denna brie-ost har jag egentligen redan gjort ett inlägg om tidigare. Fast då var det en tårtbit ur ett stort hjul på cirka 3kg, denna gång behandlar jag deras Petit version på 500g för att se ifall det skulle vara någon skillnad.
Denna ost hade många affärer runt om i landet på extrapris på för någon vecka sedan och jag fick köpa en 500g ost för 30kr samt att datumet var kort vilket passade mig perfekt(de sålde ut dem för 15kr ett par dagar senare så fick svälja mina 15kr i förlust :(.


Som jag sa sist underskattade jag denna lågpris-brie och blev måttligt överaskad förra gången om hur bra den var så det var med stort nöje jag skulle få testa en som jag visste var mogen och klar.
Ostskorpan såg lite luddig och väldigt tjock ut när jag tittade på osten första gången, men jag la den i frysen då det skulle ta någon vecka innan jag skulle sätta tänderna i den, vilket jag tror att den bara mådde bra av för skorpan såg grymt bra ut när jag packade upp den i lördags.


Jag delade denna ost för det känns ganska meningslöst att duka upp en fullt mogen 500g brie till en själv och då får man även skåda hur pass mogen kärnan är på osten.


Som ni kan skåda är den fullt mogen ändå in i kärnan och är härligt krämig genom hela osten.
I mitt förra inlägg om denna gav jag den inget superbetyg och jag skulle faktiskt vilja ändra upp detta för jävla vad bra denna ost är för det pris den säljs för.
Jämnfört med Président är skorpan oerhört angenäm och ger en bra kontrast till den otroligt krämiga kärnan på osten, alltså denna brie är otroligt krämig och helt klart bredbar på brödet.
Smaken tycker jag inte alls är så otroligt mild och frånvarande som andra säger, smaken kommer faktiskt fram mycket bra och en tydlig arom av champion framträder utan tvekan.
Denna dominerar ut alla fabrikstillverkade brieostar med hästlängder då jag anser att ingen har ens nära en chans i krämighet, smakrikedom, arom och utseende.
Jag kommer att inhandla denna ost för varje tillfälle som ges när den är på extrapris eller kort-datum. Bara att plasta in i folie + plastpåse sen in i frysen så håller den hur bra som helst. Låt den bara tina i kylskåpet över natten eller cirka 1dag och ta självklart fram den 1-2h innan servering.

Betyg:
Konsistens: Från en 7a till en 8½ uppdaterar jag betyget till.
Smak: Från en 6½ till en 7½ utan tvekan, den är riktigt bra och trevlig.
Resultat: Från 6½ till 7½ förnäma fabrikstillverkade franska flickor.
Den är riiiktigt bra för att vara fabrikstillverkad, billig och pastöriserad, lite småkär är jag faktiskt.

Då jag trodde jag hade bearbetet klart Tulips pastejer så hade jag ack så fel, på ICA Kvantum hade de faktiskt en 3e sorts pastej som endast finns där i hela Kristianstad, därav att jag inte snappat upp det.
Så var lika bra att få det överstökat men hade inga större förhoppningar eller glädjande smakupplevelser att se fram emot visste jag egentligen om från början.


Denna pastej har precis samma energi och ungefärligt näringsinnehåll som de andra 2, grovhackad och bacon, alltså 210kcal/100g.
Det som är det tråkiga med denna är att den innehåller glutamat vilket alltid är trist när de slänger i massa smakförstärkare för att försöka göra en produkt mer smakrik, men man får bortse från detta.


Den ser ungefär ut som vilken Tulip-pastejerna som helst då alla är bakade och har en mycket trevlig yta som inbjuder till fest.
Doft: När man först doftar på denna får man lite söt doft men sen försöker jag snappa upp vad det är som sticker ut, efter ett par gånger så slår det mig, den doftar kokt potatis. Hyffsat lustigt då den inte innehåller mer potatisfibrer än de andra produkterna, oh well.


Färgen påminner med om de andra pastejerna och har aningen beige/gråaktig ton med en gnutta gris-rosa, som de andra som sagt.
Konsistens och smak då? Jo konsistensen var lite åt det grövre hållet och kände mer "kompaktare" av någon anledning men jag uppskattade det faktiskt, lite av ett tuggmotstånd i en relativt men ändå inte krämig pastej, ingen grädde här inte.
Smaken är som misstänkt, väldigt söt smak med endast en ynka leversmak som endast framträder framåt slutet.
Påtok för mycket socker, glutamat och potatisfibrer som hindrar en pastej från att vara en pastej.
Var nu det franska kommer in för någonstans, har jag inte den blekfetaste aning om?

Reslutat:
Konsistens: 3/5 ganska uppskattad grov pastej
Smak: 2/5 för söt
Resultat: 2½/5 franska pastejer, kommer inte köpa igen.

Egentligen behövs ingen beskrivning eller tillvägagångssätt men jag tänkte bara inflika för er som älskar karamelliserad lök så har jag testat mig fram och fått fram en härligt mustigare version.

Tillsätt 2-3 rivna championer tillsammans med löken och krydda med ganska mycket torkad svamp - samt översalta.

Detta ger hela upplevelsen en djupare och mustigare känsla och passar grymt bra till färsens nötighet.
Egentligen gör jag bara inlägget för bilden ser så bra ut.



Trevlig lördag på er!

Fikonmarmeladen är som pricken över i-et på en ostbricka och det är utan tvekan den absolut bästa marmeladen som passar.
Det är alltid en stor fråga vad för producent av marmeladen man skall testa på och ska man få kvalité behöver man paya minst 50kr för en 100-150g burk, vilket jag inte finner speciellt intressant.
Så nu jävlar testade jag att göra mig en egen för att se hur det kan vara, vilket slutade med att det var riktigt enkelt.

Jag gjorde detta i 2 steg, men det går i 1, förklarar i slutet

Jag använde:
- 175g torkade fikon, 125g del 1 och 50g del 2.
- 95g socker
- Saften ur en ½ citron
- 20g valnötter

1: Börja med att blötlägga fikonen över natten:


2: Koka fikonen i blötläggningsvattnet i cirka 10min


3: Ta ur fikonen och mixa till nästan en slät massa(jag hackade 1 då jag vill ha bitar i)


4: Koka fikonen med socker, citron och blötläggningsvattnet i cirka 10min till.(Vattenmängden bestämmer du själv beroende på vilken konsistens du vill att marmeladen skall ha.
Tillsätt hackade valnötter ungefär när det är 1-2min kvar av koktiden.


5: Hacka mer bara fikon för kontrast och bitar i.


6: Häll upp i väl rengjorda burkar och låt svalna utan lock i vattenbad innan de ställs in i kylen.


Vid mitt första försök kokade jag bara fikon, socker, valnötter och citron utan vatten vilken bidrog till en galet kompakt och rubust marmelad, jag hällde ner det i kastrullen igen och tillsatte då självklart för mycket vatten.
Arg som jag var la jag 3 nya fikon i blötläggning som jag kokade till nu på kvällen och hackade och la sedan ner i marmeladen. Nu har det fått perfekt konsistens som jag vill ha den med fina bitar i.
Så steg 5 behövs inte ifall du får den rätt från början, allt går alltid att fixa!
Från början hade jag endast 1 burk på bilden men efter mina korrigeringar blev det dubbla mängden och mycket nöjdare :)

Denna skall testas imorgon till min ostbricka :) \o/

Något som var lite nytt för mig när jag flyttade hit till Kristianstad är att det finns skinkfärs att köpa i butiken, hade faktiskt aldrig sett det förrut så det var lite roligt. Det är alltså en mager fläskfärs med en fetthalt runt 10% som den vanliga nötfärsen.
Det tråkiga med fläsk är att det smakar inte så underbart och mycket som nöt gör så man måste verkligen biffa till färsen för att man skall få ut något av den, jämnfört med nötfärs som är underbar endast med salt och en mediumrare mitt.
Då jag måste erkänna att jag är relativt kass på att kunna kombinera lite olika kryddor för att få fram något riktigt brutalt bra och jag hatar att följa recept så måste man prova sig fram.

Dagens biffar:
- Skinkfärs
- Riven lök
- Finhackad vitlök
- Hackad gorgonzola
- Skvätt matlagningsgrädde
- Finhackad svamp
- Salt & Svartpeppar och torkad Karl-Johan för lite mustighet
- Toppade med riven prästost

Paprikaris
- Jasmin eller Risottoris
- Finhackad lök
- Mycket finhackad paprika
- ½msk Kalv & Kycklingfond (Touch of Taste)
- Salt & Svartpeppar

- Riset gör man på samma sätt som en risotto eller pilaffris. Fräs lök, paprika och riset i olja tills majoriteten av riskornen är riktigt kritvita(släpper stärkelsen), slå sedan över buljongen och rör varsamt om ganska mycket i början för att sedan gulla med den då och då, men ändå ganska ofta.
Tillsätt mer vatten/buljong allt eftersom det kokar av.
- Biffarna steks och toppas med ost och sen slog jag i en skvätt matlagningsgrädde/mjölk för att få upp alla gosaker(skvätten kom efter bilden) :-]



Biffarna var helt ok, kunde haft lite mer gorgonzola i sig samt även lite mer salt, men det är en smaksak, jag är en saltoman och salter gärna ibland även det översaltade.
Riset var grymt gott och den röda paprikan är verkligen guld i matlagning.

En avskalad restad Président Brie - Höng Camembert - Naturens Skafferi Getbrie - Saint Agur

Camembert är en underbar ost som kommer från den franska staden med samma namn. Tyvärr blev denna ost inte AOC (skyddat ursprung) skyddad förrän ganska sent vilket har bidragit till att Camembert är en ost som plagieras flitigt runt om i världen(den pastöriserade varianten).
Jag älskar Camembert och har hittat en del grymma guldkorn när det kommer lite den pastöriserade varianten, blaa Le Rustique som ganska ofta går att hitta i vanliga mataffärer i i den lite sjystare ostsorteringshyllan.
Höng är en dansk ostleverantör som återfinns i hyllorna i hela Sverige och har satt ett ganska så högt pris på sina kreationer.
Denna osten hade de på extrapris på Maxi för 12kr istället för 25 av någon anledning så jag köpte på mig en för att testa och se om den kunde vara lite bra iaf.
För det första failar den stenhårt på att den är formad som en halvmåne, en camembert ska vara rund och ingen annan form och sen att det är danskarna som har hand om det....



Dock till en början verkade det relativt lovande, även ifall det var dryga veckan kvar tills osten nått sitt bäst-före var den redan mjuk och trevlig i kylskåpstemp.
Utseendemässigt finns inga ord att beskriva hur ful, meningslös och tråkig den ser ut att vara. Ser knappt ut som en dessertost, mer som en vitmålad halvmåne med sotfläckar.
Ett härligt och tydligt töcken att den är så fabrikstillverkad det bara möjligtvis går att bli.


Efter sina 1-2½h i rumstemperatur doftade osten faktiskt fortfarande nästan helt obefintligt men ack så mjuk den var. Mina förhoppningar var nu exakt där de hade varit från början, mycket låga.


När man först skar med kniven var det som man antog, den gick igenom hur lätt som helst och osten betedde sig nästan lika underbart som Le Rustiquen och började rinna ut över brickan.
Vid första tuggan av osten var den såklart härligt krämig och till en början kom en lite överaskande smak och jag tänkte, ojdå, den smakar ju fak.... sen brast allt.
En flodvåg av bitter och vidrig smak uppstod när osten närmade sig sväljdelen. Totalt fruktansvärd smak, men den varken luktade eller smakade ammoinak vilket dåliga ostar gör.
Jag var så ställd av hur vidrig osten var att jag kunde inte avgöra om den skulle smaka så vedervärdigt eller om den var kass, jag försökte med ett stort lass fikonmarmelad blocka den ruggiga smaken men inget klarade av att penetrera denna fästning av ruttenhet, fy fan. Det tog inte många bittra sekunder innan jag rest mig, tagit ut ostbrickan till köket och skrapat bort äckelosten från brickan och ner i komposten.
Aldrig mer, köp inte!

Betyg:
Konsistens: 8/10 mycket trevlig och Camembertaktig rinnande konsistens
Smak: 1/10 det fanns ju något i början av tuggan.
Resultat: 1/10 kommer aldrig att köpa igen och rekommenderar ingen att använda, möjligtvis om man använder den att fritera om nu den sura och vidriga smaken skulle försvinna genom detta moment.

Kunde inte riktigt bestämma vad som stod på tur i pastejvärldens väg att bedömma och kritiser denna veckan så nästan en liten avstickare och bestämde mig för att testa på Rydbergs Leverkorv.
Jag köpte den över delikatessdisken i mindre bit då det kändes lite overkill att köpa en hel korv ifall det skulle sluta med att man ratade den, vilket egentligen är fullkomligt omöjligt för min del när det gäller inälvspålägg.



Första doften man fick så doftade den väldigt likt Fläskkorv som man brukar äta med rotmos eller liknande som ofta är kryddat med kryddnejlika och kryddpeppar vilket denna med var, doften gav mig oerhört trevliga återblickar i minnet. Allt från Julen <3 och dess dofter, men självklart också Fläskkorv med rotmos(potatismos i mitt fall) en mörk måndagskväll när min kära mor lagade mat efter jobbet till en otacksam snorunge som jag.

Som vilken annan påläggskorv som helst var den snyggt omlindad av ett skinn som behövdes skära bort för att sedan kunna skära upp denna lilla ljuvliga skapelse i mindre bitar att ha på mackan.
Korven var väldigt kletig och lite svårskuren då konsistensen i princip är som skivbar leverpastej med en touch av krämigheten från en bredbar(sen skar jag den iofs med världens slöaste kniv, så skitsamma).
Man kan tydligt se kryddpepparn ge fina charmerande avtryck i dess fantastiskt svinrosa yta.


Oftast skall man ju äta leverpastej med gurka, men när det gäller runda föremål som toppas med runda föremål gick inte detta ihop så körde den plain med smör på mackan.
Vilket var ett utmärkt val då denna korv är så pass kryddig att det inte alls skulle passa med gurka som ett tillbehör.
Den avger en oerhört trevlig krämighet med en tydlig men samtidigt mycket angenäm och framträdande leversmak. Jämnfört med andra produkter gör den sig oerhört bra med sina 35% svinlever om man jämnför med andra leverprodukter som kan ha högre halt men betydligt otydligare leversmaker.
Gillade denna produkt riktigt bra och kommer att köpa den igen, dock inte över chark då det var typ dubbelt så dyrt.
En annan sak som jag gillar är att den endast innehåller E250 och inga andra E-nummer, vilket gör den ledande i sina 2-3-4 E-nummers rivaler i inälvspåläggsvärlden.

Betyg: 4/5 kunde varit lite mer skärvänlig och möjligtvis snäppet kalorievänligare(om den aspekten nu får ha sin åsikt).

Karlskroniten i mig fick bestämma rubriken, därav Kåv :-]

Getterna är så underskattade så det nästana är sorgligt, folk måste verkligen lära sig uppskatta dessa små underbara djur mer. Mer getter till Sverige så vi även kan införa getkött i charkdisken på konsum!
Denna ost är ganska ovanlig och finns oftast bara i COOP butikerna som ständigt strävar efter att få in så mycket ekologiskt i sitt sortiment, men de har en hel del från Naturens Skafferi på sina hyllor.
Eftersom den är ekologisk så måste ju självklart priset stiga med minst det dubbla, även ifall produkten inte skulle vara bättre för det. Dock i detta fall var den verkligen det.
Denna getost kostar cirka 340kr/kg = 50kr osten och 1 bit är på 150g, men jag lyckades som vanligt tjinga den för halva priset.
Jag var dock lite kluven när jag såg att den hade tillverkats i Danmark.
Visst Danskarna är grymma på sina hårdostar som Havarti, Svarte Sara och Gamle Ole. Men när det kommer till vita mögelostar skall de hålla sin danska snuskiga händer borta enligt mitt tycke, (mer om detta i ett annat inlägg lite senare.)


Så pass KRAV-godkänd det bara går att bli.


Vid första intrycket ser man verkligen en underbart vacker ost med mycket karaktär. Den luktar mycket lite i rumstemperatur vilket många ostar gör, men den fick självklart stå framme dryga 2½h innan den skulle konsumeras.
Jag testade även att väga osten då jag upptäckt tidigare att vikten är lägre än vad det sägs på förpackningen, denna ost vägde dock 165g! Vilket lycka, 15g mer än utsatt, vilket kap.


Eftersom min ostbricka bestod av 3 andra ostar och denna var utan tvekan den mest förväntansfulla och dyra så valde jag att halvera osten så jag fick en lika stor smaskig bit till nästa gång.
Det är ju självklart alltid lika underbart att få dela dessa ostar på mitten och se hur kärnan ser ut. Detta är efter sina 2½h i rumstemp. (Croppad från större bild, då den andra blev usel. Sorry för bildkvalitén)


Jahapp, hur smakade den nu då?
Ja fy fan vilken god ost. Getsmakerna bara förökade sig i munnen och slutade inte och vilken härlig syra osten hade. Underbart krämig, smakrik i de mest perfekta former man kan tänka sig.
Den är krämig till den grad att den inte rinner ut utan håller sig ihop med hopp om livet vilket gör den så grymt bra.
Att denna ost är pastöriserad är ett faktum men helt klart oförståligt men tanke på den oerhörda smaksenastion den bistod till, till och med skalet på denna ost är perfekt och blir 1 med innanmätet!
Denna rankas faktiskt som en av de bättre ostarna jag ätit genom mina dagar men tyvärr får man ju betala för kvalité, det vet ju de flesta förhoppningsvis om.

Betyg:
Konsistens: 9/10, nästan helt perfekt. Rinner inte iväg men oerhört krämig.
Smak: 8/10 underbar getsmak som kommer fram mycket väl. Bra med syra men den kunde bli snäppet bättre.
Resultat: 8½/10 får den utan tvekan, det som drar ner omdömmet är priset man får betala för en pastöriserad ost, det är KRAV märkningen som höjer det med dryga 100% misstänker jag.
Köp och testa osten!

Enklare blir det egentligen inte, känns skönt att något som är så löjligt gott kan vara så enkelt att göra.
Det enda negativa är att det blir lite mer disk än vanligt men det är det värt.

Klyftpotatis 175grader i 45min ungefär så blir dem som jag vill ha dem, man kan bränna på med grillen sista 5 och höja tempen lite för att få dem lite krispigare.
Olja, flingsalt och en tocuh svartpeppar.

Lök&Svamp finhackat + liten vitlök fräser man ihop och tillsätter efter en stund mjöl(lika mycket som smör) och låt det gona ihop sig ett par sekunder. Slö över varm mjölk och kalvfond - rör om mycket i början då det är varmt, sänk värmen och kela med den då och då under 20-25min. Jag tillsatte rejält med torkad Karl-Johan svamp då den har en mustig och lite grövre svamp karaktär + salt & peppar. Sist tillsatte jag lite steksky från min biff.(såsen är alltså gjord som en vanlig bechamel, mit ein twist)

Biffen - 2 delar, tryck ut, lägg på ost och lägg lock över. Tryck ihop och bearbeta en snygg biff. Steks på hög värme i gjutjärn snabbt så den fortfarande har ett fint rosa inre med lite halvsmält ost, låt vila.

Klart


Kött - Sås - Potatis, Svenskare blir det inte.
Imorgon nalkas helgen och många nya roliga saker kommer redovisas :)

Som vilken annan människa som helst kommer man ofta i läget när man inte har en aning om vad man ska göra med kycklingen. Vad för variant är man sugen på och vad finns hemma?
Idag var det en typisk sådan dag och kände inte för att köpa på mig något speciellt bara för idag så svängde ihop det som fanns tillgänglig och ack så bra och gott det blev.

- Kyckling - 1
- Vitlök - 2
- Lök - 2
- Soltorkade tomater -3
- Röd paprika -3
- Kycklingbuljong - 4
- Matlagningsgrädde - 4
- Salt - 1, peppar - 1 och torkad basilka - 5
- Serverades med pilaffris med en klick smör i :-]
- Nummer = ordningsföljden.

Detta är smaker som fungerar oerhört bra ihop, vill man ha den lite hottare så piffa bara till den med lite cayennepeppar.



Lagom mätt och belåten efter ett härligt träningspass.

Falbygden är en leverantör av ost och deras butik är såklart belägen i Falköping, denna leverantör var den jag hade bäst tillgång till runt om i Dalarna när mitt ost-intresse började gro och växa sig till ett beroende som det nu ligger på.
I våras började de även med egna komponerade marmelader som jag testat ett par stycken, fast de är ganska dyra så man får äta dem med andakt.



Eftersom jag äntligen har lärt mig uppskatta fikonmarmeladen något otroligt och är i princip den enda marmelad jag använder nu för tiden så passade det bra att jag fortfarande hade denna kvar sedan länge.
Falbygdens marmelader är väldigt stabbiga så det är inget som kommer rinna iväg men oftast inget heller som vill släppa taget om skeden vilket är lite synd, men man får väl se det som en kvalité.
Denna marmelad blandar det söta fikonet med det såklart lite söta äpplet som till varandra ger en bra kontrast. Marmeladen är absolut inte sliskigt söt utan det är lagom med sötma och smakerna träder fram mycket bra.
Denna passar mycket bra till de flesta ostar även blåmögel och getostar där enligt mitt tycke den passar nästan bäst in. Lite lätt syra + lagom sötma gör denna väldigt smaskig och en mycket utmärkt marmelad på ostbrickan.

Betyg:
Konsistens: 3/5 Lite väl stabbig
Smak: 4/5 Lagom bra
Resultat: 3½/5 får den tack vare sitt pris, 20-25kr för cirka 125g marmelad är faktiskt ruggigt dyrt.

Som jag skrev i inlägget om Roquefort så kallas den ofta för Ostarnas konung genom sin otroliga historia den har bakom sig och så pass berömd som den är, så i vissa tillfällen kan man kalla Saint Agur för ostarnas drottning som går hand i hand med Roquefort. Vissa föredrar SA före Roquefort och tvärtemot.
Saint Agur är en pastöriserad ost och man tillsätter extra grädde, vilket gör den till en härligt bredbar double crème-ost.
Jämnfört med sin Opastöriserade karl Roquefort och skapades inte förrän 1988 av Bongrain i Jurancon vid Pyrenéerna så det är en relativt ny ost då Roquefort är bra mycket äldre.



Denna ost är väldigt mycket snällare än sin rival och har en lite angenämare smak med mindre sälta jämnfört med den robusta Roqueforten. Den har en otrolig krämighet vilket gör den till att nästan kunna bre ut på kexet utan några som helst större problem.
Den äts med fördel på kex med fikonmarmelad eller rakt av på en bit pepparkaka, otroligt fantastisk och len smak.
Priset på denna läckerhet brukar ligga runt 240-270kr/kg så som vanligt har man flyt och får dem för halva priset ;)
Rekommenderar gärna denna ost för er som kanske inte gillar de lite grövre och tyngre blåmögelostarna utan vill ha något lite mer angenämt men ändå en ost med en karaktär utan dess like.
Betyg:
Konsistens: 8/10 med sin otroligt fina krämighet
Smak: 8/10 då den är pastöriserad blir det svårt att trycka ut en ofantlig smakupplevelse men den gör det så pass bra den möjligen bara kan.
Resultat: 8/10 uppvärmda kospenar utan tvekan.

Som tidigare förestpråkat så har SIA genom alla tider varit min favorit tillverkare utav glass. Just för att de använder äkta svenska råvaror när de tillverkar sina produkter och de är stolta över detta.
Nu var det äntligen dags att få testa deras Kryddiga Rabarber som faktiskt har varit lite småsvår att hitta från och till då den inte finns överallt.
Eftersom jag älskar rabarberinspirerade marmelader så borde ju verkligen denna glass var något som kunde krydda min tillvaro lite extra!



Då denna glass innehåller Rabarberkanelsylt (15%) så tycker man den borde ge en härlig kombination av lite sötma, styrka och syrlighet på samma gång. Förväntansfull öppnar man.



Inte den vackraste färg på glass man kan tänka sig, lite beige-aktig med lite finfördelade bruna fläckar men den doftar härligt när den väl börjat smälta ner lite.



Hur var då smaken, ja vid första munsbiten blev jag lite kluven faktiskt. Är det rabarber jag smakar eller vad det är det? Man fortsätter och konstaterar att glassen i sig är väldigt fruktig och fräsh, men samtidigt så är den ganska, eller väldigt söt med en touch sliskighet över sig.
Smaken är väldigt svårförklarad om jag ska vara ärlig men den var väldigt uppfräshande och trevlig. Inte den godaste glassen SIA har producerat genom sina dagar men det är absolut ingen dålig glass.
Kunde dock se lite mer av denna "sylt" istället för att allt skulle vara inkorporerat som 1 med glassen.

Betyg: En stadig 3/5 får glassen då fräshheten förhöjde upplevelsen mellan mina smaktvister!
Prova den gärna och återkom!

Denna ost är faktiskt inte första gången jag prövar på utan andra, men denna gången var osten som den ska vara.
Förra gången var den stabbig och gummiaktig, varför nu den var då det jag även då köpte den för halva priset pga bäst-före datum.
Denna lilla levereras i ett sött litet lerkrus då Fransmännen äter denna osten varm genom att sätta in osten i ugnen i cirka 3-4 min på 100grader och sedan doppa kex/bröd i osten.
Denna ost är en vitmögelost, väger cirka 80g med sina 23% fett och kostar mellan 25-35kr i butiken beroende på vilken leverantör/producent som har gjort osten. Den riktiga varianten är självklart opastöriserad men detta är den pastöriserade varianten.



Osten är underbart god, ungefär som brie men med en lite syrlig ton om mina smaklökar inte helt har gett upp vid det här laget. Passar perfekt på vitt bröd med fikonmarmelad eller lite lufttorkad skinka som har börjat infinna sig på mina ostbrickor, en ruggigt bra kombination med vitmögel och lite exklusivt kallskuret.



Jag testade även när det var lite kvar av osten att köra den i ugnen för att se hur smaken förändrades, inte så mycket men den fick lite av en annan karaktär. Värt att prova iaf.
Men denna konsistens som min ost hade igår behövdes egentligen inte det, den var redan löjligt härlig rinnig.



Betyg:
Konsistens: 9/10 underbart rinnig men nästan lite för mycket =P
Smak: 8/10 med sin lite härliga syrlighet
Betyg: 8½/10 utan tvekan, en riktigt charmerande, söt och smakrik ost, kostar därefter.

Då jag dokumenterade i inlägget om Gorgonzolan var att jag kände att just den varianten skulle passa lite bättre till matlagning då den inte riktigt var "fin" eller "passade" in i mitt tycke när det gäller mina egna ostbrickor.
Så varför inte ta tillfället i akt med en gång och testa på.

Jag började med att göra en enkel Sås Bechamel ungefär. Skulle använt mig av toppredning istället för bottredning men slutresultat blev bra ändå tyckte jag.
Jag fräste lök och vitlök i smör och tillsatte sedan mjölet för att beta ihop allt en stund.
Sedan tillsatte jag uppvärmd mjölk samt lite kycklingfond och lät detta gona sig i cirka 15min så all mjölsmak försvann och det var helt utblandat.



När såsen började bli klar kokade jag pasta och stekte kyckling utan några som helst tillsatser(förrutom att jag stekte svamp tillsammans med kycklingen.
När allt började bli klart vred jag upp värmen på såsen igen och smulade ner gorgonzolaosten så fick den gona ihop sig ett par minuter till.



Kycklingen lades upp på en tallrik ovanpå pastan och mina grönsaker för att sedan dräneras i min ostsås.



Såsen kletade ihop sig något oerhört när den väl kom på tallriken så tror inte man behöver reda såsen överhuvutaget med mjöl i framtiden då osten gör det jobbet åt en(beror självklart på mängden ost man använder)
Det ser otroligt vulgärt och fult ut så skulle tagit en bild när jag blandat ihop allt vilket jag inte gjorde, då såg det bra mycket mer smaskigt ut. Men man måste ju visa vad man äter.
Det var grymt gott och kommer återfinna sig på mitt middagsbord utan tvekan.

Ingredienser:
Kycklingfilé
Smör
Mjöl
Lök
Vitlök
Svamp
Pasta
Gorgonzola
Salt-Peppar & Kycklingfond

Det lite svåra med att köpa på sig ost för en lite billigare peng är oftast att man köper en liten snygg bit i förpackning där endast "Gorgonzola" står som namn och sedan leverantören utav denna ost, i detta fall Wernerssons(misstänker att det är deras "Picante".
Så jag tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad det är för "typ" av Gorgonzola, självklart inte den äkta men det är något som går att få tag i på de flesta vanliga mataffärerna där den är vacuumförpackad i en snygg liten svart plastbehållare.
Denna ost är mycket vacker och syns verkligen på ostbrickan, men tyvärr hamnar den allt för ofta i maträtter runt om i världen då den tyvärr associeras rätt enkelt till detta, sedan finns det ju andra varianter som Gorgonzola med Mascarpone som jag ej testat än men lär vara så löjligt krämig och god(Blåmögel varvad med Färskost)



Doften av osten hade bara en tydlig blåmögeldoft men väldigt tydlig.
Kniven skar lätt genom osten och den smular inte så värst, kanske en gnutta men inget man störa sig på. Konsistensen var av en skum anledning både krämig och torr på samma gång, vilket förvirrade mig litegranna, antingen ska den vara det ena eller det andra.
Smaken var mycket skarp med en fin sälta som borrade sig genom näsborrarna och man visste att man åt något med en skarp men samtidigt trevlig karaktär.
Men det var något som inte riktigt föll mig i smaken på denna ost då när kvällen vart över så hade jag bara tagit en cirka 3 bitar av den och mycket av osten var orörd, blåmögelostarna räcker oftast länge men denna var enligt mitt tycke ganska orörd av mig, så den gick inte riktigt hem hos mig.
Just denna bit Gorgonzola kommer att i fortsättningen användas i matlagning tills nästa gång jag testar en ny och förhoppningsvis bättre Gorgonzola som gör sig bättre på ostbrickan.

Resultat:
Konsistens: 7½/10 pga jag upplevde den för torr i gommen vilket inte jag gillar men det finns många som uppskattar detta.
Smak: 8/10 skarp och fin smak samt bra sälta.
Betyg: 7/10 Gondoliärer - Som ost i helhet, bedömmer osten inte vad jag tycker om den.

Japp! Då jag betade av Pärssons pastej förra helgen vilket är deras enda utgåva förrutom den med gurka inbakat(vilket är ett av djävulens påfund) så drog jag mig vidare i kedjan av leverpastejtillverkare.
Valet denna veckan var lite knivigare och beslöt mig att hålla mig utanför de större producenterna för att kanske hitta lyckan bland de mindre och stoltare kreativiterna.
Lindbergs Skånska Husmorspastej är även detta ett märke som ägs av Atria-Retail som även äger många varumärken likande producenter inom leverpastejbranchen.



Denna leverpastej intresserade mig först och främst av den fantiskt höga halten svinlever(40%!) inget vatten, och med låga 5% griskött. Då måste ju verkligen leversmaken träda fram bra mycket bättre än hos många andra tillverkare(de har dock inte snålat med E-nummer) utan innehåller 3 istället för 2 som många andra gör, men vem bryr sig?
Denna skönheten ligger även lite högre upp i näringskedjan med sina fantastiska 22g fett och 280kcal/100g med en relativt låg halt kolhydrater, sounds like a fair deal.



När jag öppnade den(passa er för de sylvassa plastkanterna, skar mig så in i helv...) så doftar den härligt av lever, bra mycket mer än många andra pastejer, vilket var en bra försttecken. Färgen var även gulligt svinrosa precis som min favoritpastej.
Hur var smaken/konsistensen nu då? I och med första tuggan så var det utan tvekan den mest krämiga leverpastej jag någonsin(medvetande bedömt) satt mina tänder i. Oerhört krämig med en gräddig konsistens.
Däremot smakade den i princip ingenting, vafan tänkte jag men när jag väl hade tuggat en sekund och pastejen började röra sig ner mot min kära halsgrop så trädde smakerna fram mer och mer och leverantydan stack fram riktigt bra. Smaken var väldigt, väldigt len men en bra antydan till lever, ingen rubbust grövre pastej detta inte. Vilket jag tyvärr fann lite trist att man skall behöva gå på de grövre varianterna för att hitta lite käftigare smaksensation.
Overall var den bland de bättre jag testat de senaste veckorna men som sagt, inte riktigt där....

Resultat:
Konsistens: 8/10, grymt härligt krämig men skulle behövt någon form av kontrast(ex bakad topp vilket det inte fanns så mycket utav)
Smak: 6/10 då leversmaken tyvärr inte infann sig direkt utan trädde fram mer mot slutet och i eftersmaken.
Betyg: 7/10 utan större problem, näringsvärdet är högt, men det finns värre varianter, hade den fått sin kontrast och lite rubbustare(men inte starkare) smak hade den fått väldigt nära 9-10.

Som en liten ny grej till bloggen tänkte jag börja att enkelt och snyggt redovisa veckans ostbricka.
Alla ostar redovisas separat så inget huxflux här, bara ren njutelse på bild.

Brie Président - Camembert Le Rustique - Chévre(bergs ost) - Gorgonzola


(Klicka för full storlek)

Då vart även denna helg över och som vanligt bestod den av lustfyllda ostar, nya som gamla och en hel del annat skoj.
Min kära bror fyllde 30 för någon månad sedan och efter hans 30-års kalas för släkten så blev det en hel brietårta över som jag glädjeligen tog emot när den gavs bort.



Denna brie har jag självklart ätit många gånger förr men under dem omständigheterna har den antingen varit:
- Kall
- Nyköpt
- Fel tillbehör
- Usel granskningsförmåga
- Med mera.

Så nu äntligen har jag kunnat genomföra ett vettigt test på hur denna osten är som helhet då jag lät den vara tills den nått sitt bäst-före datum så den i alla fall börjar bli lite halvvettig.
Det kändes även lite halvt overkill att servera hela brietårtan då den hade tagit upp hyffsat stor plats på min "fixa-iordning-yta" på min träbricka och så mycket brie konsumerar jag inte på en kväll. Så jag delade den på mitten och självklart missar man och klyver den inte perfekt, men samtidigt som det så märkte jag att dess totalvikt var dryga 460g med papper på vilket ger en totalvikt på kanske 440-450g av 500g... Uselt!



Jag lät osten rumstemperaras som vanligt utan plast odyl på i cirka 2-2½h innan konsumtion och redan där började jag märka dess brister.



I rumstempererad stadie gick den fortfarande att "bolla med" hålla i handen, vrida och vända på utan att den kletade det minsta och den var inte alls så värt krämig tack vare den otroligt stabbiga behandlade ytan på osten.
Många "bättre" brievarianter som inte är fabrikstillverkade är skalet mycket tunt och angenämt och märks inte när man äter osten, men här gjorde den sig utan tvekan tydlig som fan.
Och eftersom jag hade fått osten gratis så kan jag berätta att jag snabbt tog med mig den tillbaka till köket och skalade av det vita skalet så fint det bara gick och vips! så fick osten en helt annan karaktär och den kändes krämigare och lyxigare på samma gång(lite fulare dock).

Président beskriver sin Petit Brie som crémeux et goûteux á point vilket betyder att den skall vara krämig och välsmakande samt att Brie är en förstklassig, halvmjuk, helfet, från ytan och inifrån mognad ost.
Enligt mitt tycke hyffsat bra falsk marknadsföring eftersom:

- Konsistensen var inte alls så superkrämig men den gick faktiskt att "bre" ut på brödet men behöll fortfarande en del gummiaktig karaktär genom hela kvällen.
- Förstklassig? I så fall ur en fabrikstillverkad synpunkt och inte brieostar i allmänhet.
- Smaken var väldigt tam och klen, visst det smakar som en "brie", men långt ifrån hur en riktig brie skall smaka.
- Utseendemässigt så var den ganska stilren...

Betyg:
Konsistens: 5½/10
Smak: 5/10
Overall: 5 av 10 Republikaner eftersom jag fick skära bort skalet för att få en trevlig upplevelse.

Rekommendeation:
Denna ost kostar cirka 70-80kr/kg för en 500g bit och finns mycket ofta som "erbjudande" på stormarknaden, däremot om du skall ha en tårtbit av deras större version som brukar ligga på 3-4kg vilket de riktiga brie-ostarna är så kostar den upp till 150kr/kg vilket är riktigt absurt och jag antar att det inte är någon skillnad på deras stora version vs denna mindre variant då båda är fabrikstillverkade.
Så köp en "Petit" = 500g om du väl ska och låt den vara rumstemp i minst 3-4h innan den ska ätas till festen.