livetsfrestelser

Scans andra nyhete till sitt vintersortiment är deras grovmalda leverpastej smaksatt med rökt sidfläsk och äpple som jag trodde jag tog förra gången jag köpte pastej, denna veckan tog jag dock rätt.
Med tanke på hur bra deras Trattkantarell & Honung var så var faktiskt mina förhoppningar ganska höga.


Sidfläskt låter så otroligt mycket mer exklusivt än vad bacon gör, som i mina öron låter som något vem som brukar bara slänga in i maten för att få den att smaka gott. Med detta i åtanke så har jag tulips baconpastej att använda som jämnförelse när det kommer till smak av Sidfläsk/Bacon, som i sin tur var otroligt värdelös.


Inga konstigheter med ytan som ser exakt likadan ut som deras andra grova pastej hade, samma sak gäller på utseendet.


Denna grovmalda skönhet doftade väldigt mycket eller bara Sidfläsk med en liten nypa rökig ton, hur många gånger jag än luktade så kände jag inte någon direkt leverlukt, sidfläsket tar väldigt mycket i överhand.
Samma sak med smaken, sidfläsket var den dominerande smakfaktorn och inget "vid sidan av" så att säga. Pastejen var god och för er som gillar bacon rekommenderar jag den verkligen, inget jävla aromat i denna inte utan rena produkter som verkligen bevisar dess kvalité.
Konsistensen var precis som deras andra nyhet, oerhört krämig och bra med tydlig kontrast i form av små bitar av vad jag tror är lök och äpple.
Äpplesmaken kom inte fram det minsta, en ynka sötma fann jag vilket bidrog till en trevligare upplevelese men skulle vara suveränt ifall smak av friska äpplen framträdde lite bättre och lite mindre smak av Sidfläsket.

Betyg:
Konistens: 9/10
Smak: 7/10 sidfläsket tog överhand och var inte riktigt någon "leverpastej" mer en baconpastej med lever.
Resultat: 7/10 mycket god och rekommenderas till baconlovers

Juletiderna närmar sig med stormsteg och julskinkorna börjar rada upp sig på hyllorna i butikerna.
Tyvärr är det ju självklart den färdigkokta skinkan som står för majoriteten av av utbudet som finns att tillgå och de är säkert billigare än de "okokta" skinkorna när de nu kommer ut i butik? Man vill ju för fan tillaga den själv.

Häromveckan sålde Willys ut sina från köttcentralen för 24.90kr/kg och slog då till på en liten söt bit för att testa på hur den var, det skiljer sig oerhört från leverantör till leverantör när det kommer till skinkan.
Man öppnar upp och tar slaskigt men stiligt bort all lake och skär bort svålen och diverse snuskiheter från skinkan för att sedan kunna skiva upp härliga skivor, trodde jag....



Jag ser något jag aldrig skådat förrut, vad är detta för luftbubblor som totalt erövrat skinkans härliga nitritfärgade insida? Jag smakar en bit och blir helt stum, det smakar inte skinka...
Det smakar salt och något annat konstgjort skit. Smaken av skinka är totalt oidentifierbar. Jag har aldrig varit med om någon liknande kass skinka förr och hela skiten åkte ner i papperskorgen med en gång.

Betyg: Krävs ej, så äckligt att den ens klarade sig in på betygskalan 1-10... KÖP EJ!

Igår var jag och ett par vänner från klassen och firade att våran hemtentamen var över med att ta en öl/vin och äta lite på Bishop Arms i Kristianstad. Stämningen och atmosfären på denna restaurang är mycket trevlig och skön och deras urval av Öl och alkolhol uppskattas tämligen av dem som gillar detta, jag kan tyvärr inte räknar till denna grupp.
Inget ur deras meny lockade mig något speciellt och för att göra en lång historia kort var jag inte så hungrig men efter många om och men blev det en hamburgare med en sallad istället för pommes(mesigt jag vet...)

"Bishops Burgaren 149:-
Burgaren. En saftig 200g angusburgare som serveras som den ska, lite lätt rosa
i mitten. Denna kör vi med tomat, lök,sallad, pepperjack cheese och ditt val av
smokey hickorysås eller mango/jalapenoglace. Till detta serveras färska
pommes och en riktigt fräsch chiliaioli med lite sting."

(Mobilkvalité i dess essé)

Jag valde med mango/jalapenoglace då den rökiga smaken oftast inte går hem speciellt bra hos mig.
Vid första anblick av Burgaren blir jag faktiskt direkt besviken då den är otroligt mycket mindre än vad jag föreställde mig att en 200g burgare borde se ut att vara och speciellt med en prislapp på 149kr.

Brödet var bra rostat och men hade lite för mycket fullkorn/dinkelsmak eller vad det nu var. Vilket tog lite i överhand. Men det var ett gott bröd.

Själva glacen kändes inte alls av då jag hoppades på lite sötma och sting, men fann ingenting. Osten var tyvärr ganska smaklös och bidrog tyvärr inte alls med något större nöje.

Jag bad om att få den Rare-Medium men det kunde de inte fixa utan man fick den som stod på menyn..... men den var dugligt rosa i mitten så fick väl vara nöjd.
Köttpucken var formpressad och försaltad så det var en kompakt och ostrukturerad biff som utöver det var otroligt undersaltad. Däremot var den väldigt saftig, var nog det som räddade själva skapelsen för att gå i kras helt totalt. Köttet smakade tyvärr som vanlig nötfärs, inget att hurra över, misstänker även att det varit fryst?

Deras chiliaoili var väl ok, något smaklös och något sting fann jag inte, hur mycket jag än suttade och provsmakade.

Saltgurkan som var gömd under min sallad var iaf trevlig och gjorde sitt.

För övrigt var resten av mitt sällskap ganska överens om att deras mat inte heller höll standarden och även dem var ganska besvikna på sina maträtter. Trist detta Bishops! Men ni kan eran alkolhol mycket bra.

Betyg:
Kommer inte äta den burgare igen då prislappen för denna skapelse borde minskas med minst 1/3 för att den skall leva upp till vad man får. Lite trist när man äntligen vågar prova sig fram i restaurangvärlden att inleda med något som inte alls var speciellt bra. De hade bara behövt göra vissa småjusteringar för att göra burgaren så grymt mycket bättre. Eftersom jag inte heller var superhungrig när jag började äta förändrades inte min mättnadskänsla någonting efter jag ätit upp = lite mat...
Resultat: 4/10

I min kära ostbutik finns det alltid massa skoj nytt att testa på med självklart varierade priser.
För tillfället får de veckovis hem trevliga leveranser av Italiensk ost som Parmesan, brie och mycket annat till väldigt förmånliga priser.
Dessa säljs styckvis för ett fast pris trots att de har varierad storlek, så man tjänar på att ögna igenom alla och hitta den största.
Paglietin är en Italiensk brieost som är tillverkad på 80% komjölk, 10% getmjölk och 10% fårmjölk, självklart pastöriserad mjölk.
Dessa säljs för 65kr och vikten varierar men minsta väger strax över 300g, min jag köpte vägde 430g vilket var den största jag hittat så var tvungen att slå till, detta gav mig ett kilopris på dryga 160kr vilket är fullt överkomligt för en kvalitétsost.


Denna ost doftar lätt av mustighet och champion men inget som någon egentligen skulle märka av, väldigt lätt doft. Utseendemässigt är den riktigt häftig och man kan verkligen tyda det vackra handgjorda mästerverket.


Doft eller karaktär förändrades inte påtagligt mellan kyl och rumstemperatur, något mer doft möjligtvis. Var mest imponerad av hur häftig skorpan var, som i sin tur var väldigt mjuk och len. Inget hårt spektakel här inte.


Konsistensen kan jämnföras med en näst intill bredbar brieost av bättre sort, den rann ingenting och var relativt fast, men trycke man ut osten över mackan så gick den att bre ut. Men det var verkligen precis.
Smaken var inte som något annat jag ätit förrut heller, varken geten eller fåret fick kom fram något vidare men det var ju bara 1/10 som var med. Möligtvis att blandingen gjorde så det gav denna djupare och mustigare smak med en liten fruktig eller söt touch av osten.
Svårbeskriven smak men "djupare" eller "murrigare" ploppar upp hela tiden i huvudet när jag försöker komma på det, tolka det som ni vill.
Tyvärr ingen fransk läckerbit vilket resulterade i att mina förväntningar nog var lite för höga.

Resultat:
Konsistens: 7/10 fast men ändå krämig och precis bredbar, passar dock till ostens karaktär och skall inte ändras.
Smak: 7/10 denna "djupare" smak fann sig inte riktigt hemma hos mig, får se vad jag tycker när jag äter upp andra halvan.
Betyg: 7/10 Italienska blandras-djur med 4 klövar

Att få tag i ursprungskyddade ostar är för mig mycket uppskattat och det är verkligen de ostarna som sticker ut mest ur mängden. De har trots allt blivit ursprungsskyddade av en specifik anledning och har alltid mycket historia bakom sig. Oftast är dessa ostarna betydligt dyrare än enklare exklusivare ostar, men denna gång har jag nog tagit vatten över huvudet.

Crottin De Chavignol är i princip den mest omtalade och kända franska getosten som finns som självklart är gjord på 100% opastöriserad getmjölk.
Denna ost har till och med 12 olika mognadsstadier i vilken den kan förtäras. Från lite stor runt 120-140g med en mild smak och mjukt center till sin max mognadsstadie då den endast väger 40g, med utvecklat blåmögel på ytan som då är oätbart och dess inre är så kompakt och fyllt av smaker.
Men vanligast säljs de i dessa 60g bollar vilket är ungefär 4e mognadsstadiet strax innan mögel på utsidan har börjat utvecklats.
Crottin betyder även hästspillning då den påminner rätt mycket utseendemässigt om det.


Denna ost får endast tillverkas i  Lorie Valley och kommer från byn med samma namn "Chavignol" och har cirka 200 invånare. Man kan redan här förstå att genom dess oerhört fåniga lilla storlek och dess urpsrung så kommer osten inte att vara gratis, nejdu...
För ynka 60g ost betalade jag 35kr och genom lite vettig mattematik blir det ett slutpris på 583kr/kg...
Utan tvekan den dyraste osten jag någonsin köpt och antagligen någonsin kommer köpa, alltså är detta en ost för de mest inbitna ostnjutarna som klarar av att väga in alla faktorer och smaker osten har att erbjuda... jag var ej redo.


Utseendemässigt är osten hur ball som helst, ser lite ut som något från en annan planet. Men detta är trots allt ett mästerligt hantverk där priset berättar att det antagligen ska vara gjort på kärlek också, samt att getterna har det löjligt bra på denna gård.


Även i kylskåpstemperatur stinker osten av get något oerhört, detta är en tungviktare bland getostar och kommer inte hålla borta smakerna.
Snål eller sparsam som jag är delade jag faktiskt på osten för att spara hälften (30g....) till nästa vecka just för att den var så sjukt dyr.


Men detta gav mig även tillfället att ta ett fint fotografi på kärnan, väldigt vacker.
Konsistensen på osten höll ihop mycket bra och den smulade faktiskt ingenting som jag trodde den skulle göra, sedan är skorpan ganska hård och gör sig till ett bra handtag när du skivar osten, vilket går mycket enkelt.
Kärnan doftar ännu mer get än dess yttre.
Smaken på denna getost går inte att jämnföra med någon annan getost jag någonsin smakat på. Smaken är helt unik och men den bakgrund av getostar man har börjar man fundera ifall man verkligen smakat på äkta getost tidigare? I ärlighetens namn så måste jag tyvärr erkänna att jag inte uppskattar denna getsmak, även ifall den måste vara mycket mer äkta än allt annat jag tidigare ätit.
Smaken är väldigt direkt men absolut inget som krossar dig, även den syra man är van vid när det kommer till getostar tycker jag inte träder fram alls så som den borde. Den finns där utan tvekan man inget wow...
Även en hint av sötighet fanns också i osten, lite fruktig skulle jag nog beskriva den.
Även konsistensen på osten förvånar mig, inget jag tidigare upplevt och jag blev riktigt kluven på hur man skulle beskriva den, men jag kom fram till att bäst beskriven fick det bli sträv...

Jag misstänker att jag har kastat mig in i ett djupt träsk av ostar på elitenivå jag inte var redo för.

Betyg: Dagens betyg sätts utefter denna ost preferenser, för svår för mig.
Konsistens: 7/10 Hård skorpa, svårbeskrivet inre
Smak: 7/10 Svårbeskriven getsmak, något fruktig och väldigt lätt syra.
Resultat: 7/10 kan tyvärr inte ge den högre då jag inte förstod osten, men något måste jag sätta.

Det börjar bli lite klurigt att välja ut pastejerna nu när man betat igenom de flesta som man få tag i, men till min lycka såg jag att Scan hade 2st pastejnyheter på hyllan i affären.
Från början såg jag bara "Rökt sidfläks & Äpple" och la inte märke till "Trallkantarell & Honong" efter en stund tog jag och la ner en pastej i kundkorgen. När jag väl kom hem upptäckte jag att jag fått med mig Trallkantarell & Honung istället för den jag tittade på först, aningen chockad och lycklig på samma gång då jag inte hade så stora förhoppningar för den första.
Trallkantareller är bland det bästa jag vet och nerbakat i en grovmald pastej verkar ju hur grymt som helst.


Som alla nyheter är denna produkt självklart lite dyrare och kostar 17kr för 200g istället för 12-13 som de brukar ta för sina 200g burkar.
Med sin levermängd på 32% tar den inte täten av leverinnehåll, med att mängden trallkantarell hamnar över mängden griskött är otroligt imponerande! Denna produkt innehåller mjölk och grädde så den hamnar bland de gräddiga pastejerna, så ligger runt 280kcal /100g.


Doften från denna skapelse är en tydlig leverdoft med en väldigt "mustig" klang och sen känner man doften av kryddor och potatis, men levern ligger självklart i överhand.


Med sin härliga bakada yta och sitt grisrosa inre fullt av kontrastrika detaljer ser den mycket trevlig ut.
Mina förhoppningar var ganska höga, men ack så tagen jag blev.
Den var helt löjligt god, utan tvekan den godaste pastejen jag ätit på mycke länge eller någonsin? Otroligt bra och len leversmak med en skogig och rökig mustighet från kantarellerna och den var inte alls söt på något sätt som jag trodde den skulle vara.
Konsistensen var otroligt krämig fyllt av kontrast av lök och kryddor som skapade en harmoni i munnen medan man tuggade.
Scan har verkligen överträffat sig själva med denna produkt och de bör vara otroligt stolta, jag undrar bara hur den andra nyheten kommer att vara i jämnförelse.

Betyg:
Konsistens: 5/5, härligt krämig med små bitar av kontrast
Smak: 5/5 fy fan vad härlig leversmak, skogig mustighet med alla kryddor och sötma i bra harmoni
Resultat: 9½/10 ut ifall att jag hittar en pastej som är bättre! Köpköpköp!

Detta är ett väldigt enkelt och supergott recept jag själv trollade fram lite när man svingade med kryddburkarna här hemma. Den mustiga smaken från svamp och lök gifter sig grymt bra med sältan från blåmögelosten och allt fungerar i en utmärkt harmoni!

Från köket
- Kyckling
- Lök
- Svamp(valfri egentligen)
- Blåmögelost(jag använde Green Light 17% och Gorgonzola)
- Matlagningsgrädde & Mjölk
- Kycklingfond
- Salt, Peppar och torkad Trattkantarell
- Pasta

-Börja med att fräsa lök och svamp med salt tills vätskan försvunnit och häll sedan av det i en skål.
-Stek på kycklingen och häll över löken och svampen när du vänder kycklingbitarna första gången.
-Låt vara en stund och häll sedan på kycklingfonden tillsammans med en skvätt av pastavattnet som i sin tur bidrar med att allt kommer kleta ihop desto bättre!
- Häll över pastan över kycklingen och krydda den med grova mängder torkad svamp, smula över mögelosten, blanda runt och häll över mejeriprodukterna, rekommenderar 50/50 annars blir det för kletigt(ja det kan faktiskt vara för kletigt)
Låt pastan suga upp alla underbara smaker!

Servera!

Supreme - Getbrie - Morbier - Roquefort - Saint Marcellin



Ingen länk till getbrien men kan jämnföras med en typisk enkel brie med lätt angenäm getkaraktär, denna var levererad av Falbygden, mycket bra!

Helgens ostbricka hemma hos mor fortsatte och vi kom fram till ännu en ost jag inte hade testat tidigare.
Osten heter Supreme och jag har ingen aning hur man hittar tecknet över e-et på tangentbordet och orkar inte heller leta men den heter som rubriken säger.
Denna ost kommer från Burgundy regionen i Frankrike då tillverkningen startade runt 1930-talet men blommade upp och blev en mer känd ost på 1950-talet.
Supreme är en triple-creme ost som är berikad med creme-fraisch som ger den en tydlig syrlig touch.
Tror priset ligger runt 200kr/kg om jag inte minns helt fel, kanske till och med billigare?

(Mobilkamera åter igen, sorry. Det är osten närmst på bilden)

Med sin fetthalt på ungefär 38% gör den till en härligt krämig ost som inte fegar för att tillsätta lite extra kalorier i ditt dagliga sunda intag.
Denna ost doftar i princip ingenting, endast en svag antydan av mjölkighet med följd av den typiska championdoften.
Smaken är mycket mild och smakar bra mycket mindre än en vanlig brie ost. Mjölkigheten finns där och tack vare creme-fraischen ger den dig en liten härlig syrlig och gräddig touch på slutet.
Konsistensen är som ni ser på bilden, oerhört krämig och nästan rinnig men den höll ihop med nöd och näpe, helt kalrt bredbar vilket uppskattas!

Betyg:
Konsistens: 8/10 härligt krämig
Smak: 7/10 tyvärr väldigt mild men den hade en viss karaktär som jag gillade.
Resultat: 7/10 för att vara en relativt billig triple-creme ost uppskattas den!

Helgen i Karlskrona fortsatte och jag fick reda på av min mor att jag hade planlagt att äta en ostbricka tillsammans med henne och hennes gubbe efter de skulle komma hem efter sin konsert på kvällen. Lika överaskad som jag blev över att jag sagt detta blev jag också lycklig över att äntligen få komponera ihop något som inte bara skulle passa mig och samtidigt tillfredställa 2 andra individer.
Ett ypperligt tillfälle att ta min kunskap i akt och göra ett impulsivt försök att få tag i ett par sjysta ostar.
Karlskrona är tyvärr en ganska eller väldigt usel stad att fixa fram lite sjysta ostar på en fredageftermiddag / kväll men jag lyckades ganska bra och jag kan rekommendera Coop Extra ute i lyckeby som har ett förvånandsvärt trevligt sortiment bakom disk och självplock då de har Falbygdens ost som huvudleverantör vad jag kunde urskilja.

Morbier är en hårdost med sitt ursprung från Jurabergen i Frankrike där ostens endast får göras av mjölken från kossorna som betar där, i och med att den är ursprungskyddad(AOC-märkt). Denna ost är även opsatöriserad vilket AOC ostarna ska vara och därmed får den en helt annan karaktär och smakupplevelese.

(Tyvärr hade jag ej någon systemkamera med så får bli från mobilen)

I mitten av osten är det ursprungligen en sträng av aska som skulle skilja morgon och kvällsmjölken åt då de mjölkade kossorna, men även för att hålla insekter och bakterier borta från mjölken medan de inväntade kvällsmjölkningen av kossorna. Idag är det mest symboliskt och sotet är gjort på brända vindruvskärnor som är helt ätbart.
Fetthalten i torrsubstansen är runt 45% vilket ger osten en fetthalt på cirka 28%.

Osten doftar ganska milt enligt mitt tycke men nu vet jag inte hur länge just denna morbier hade lagrats då det varierar mellan ostarna och Falbygden uppgav ingen lagringsperiod.
Det man känner är en ganska nötig doft med lite inslag av lätt stinkande fötter, mums!
Konsistensen på denna hårdost är förvånandsvärt krämig och smälter bort i munnen, rekommenderas att skäras i stavar eller hyvla, fungerar ypperligt båda 2 men passar bäst som hyvlad på mackan.
Smaken var lite som doften, väldigt mild men en liten kick efteråt som brände lite bortförskämt och frånvarande, väldigt nötig men lite "stinkyfeet" smak.

Resultat:
Konsistens: 8/10 för en hårdost, enkel att hyvla och krämig i munnen. Formen på osten hindrar en dock från vettig hyvling och stavning litegrann.
Smak: 6½/10 jag förväntade mig en mer uppleveleserik smakrikedom från en opastöriserad ost.
Betyg: 7/10 mycket bra inslag på ostbrickan, samt att den är väldigt lättsmält och fungerar bra i matlagning, fondu och raclette.

Denna helgen blev det en liten spontanresa till Karlskrona då det var ett ypperligt tillfälle att åka hem 1 dag för att träffa vänner och familj, samtidigt som man kom bort lite från Kristianstad.
Jag tog tåget tidigt på fredag morgon för att direkt traska bort till mitt kära gym för att hinna med ett träningspass innan jag skulle luncha med min far.
Eftersom han inte besökt Vita Duken i Karlskrona förr så blev han sugen på att luncha där och jag hade inga invändningar då jag ätit deras kvällsbuffé tidigare och vart inte besviken.
Deras koncept gillar jag väldigt mycket och få restauranger använder sig utav det.
De dukar upp en buffé av kallt, varmt och efterätter så man själv får gå och plocka vad man vill ha och självklart får man äta så mycket man vill, lunchen kostar 95kr och det ingår kaffe som man blir serverad, när personalen börjar märka att man närmar sig efterrätterna.


Som vanligt lyckades jag bara komma ihåg att ta bild första vändan så har bara en bild på det kalla bordet men det varma bordet och efterätterna så ser det likadant ut(Ni kan läsa vad som erbjuds på deras Meny-sida på hemsidan).

Overall håller maten jämn standard och man får varken mer eller mindre än vad man betalar för, men skall man gå in på detaljer så finns ju självklart alltid det.
De ska ha creds för att deras räkor är väldigt goda och deras hemslungade majonäs håller bra standard, jämnfört med deras smaklösa kalla Beasås och deras skagen med 5-10% räkor i.
Den kalla kycklingen är kall kyckling och är som vanligt ganska torr, men det är även ett tecken på att de inte arbetar med något fryst skit.

Det varma de erbjöd på lunchen var pastagratäng med lax som knappt ökat kunde se, kyckling i fetaost och grönsaker samt dagens kött och rödvinssås, vilket idag var vitlöksmarinerad skinkstek, som var ganska mild men ändå saftig och trevlig.

Desserterna var ganska basic men relativt bra. Panacottan var mycket smaskig, chokladmoussen gick inte hem hos mig som vanligt, men tycker om inte det så.
Sen bjuder de även på Brie, en blåmögelost och färskost. Tyvärr har de lagt fram skedar för att ta ost med så det ser ut som kom och hjälp mig att dö när folk gräver febrilt i en kall brieost.
Serveras med Apelsin och Jordgubbssylt samt kex.

Jag gillar konceptet väldigt mycket men skulle aldrig gå och äta där ifall jag hade 45min lunch då man inte vill stressa sig igenom att skala räkorna samt skall hinna med 3 olika stationer.
Personalen är mycket trevlig och gör allt för att man skall ha det bra, detta ger dem många +.
Atmosfären är betydligt trevligare på kvällsbuffén men det kändes lugnt och trivsamt på lunchen ändå.
För att luncha i Karlskrona kan jag rekommendera det, men tiden får ej vara knapp!
Betyg: 3½/5 karlskronalunchare då vissa enkla justeringar kan göra hela upplevelesen så mycket bättre! - Rekommenderar ett besök utan tvekan.

Brie Coeur de Lion - Ekologisk Camembert - Grés Champenois



Bara vitmögel och ingen get, men den funkade helt ok. Ingen superbricka men den tillfredställde iaf!

Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle kunna bedömma och recensera denna osten på ett helt korrekt sätt då jag faktiskt är lite kluven.
Mitt förra test från Naturens Skafferi vart deras Getbrie som fick ett riktigt bra omdöme från min sida och jag tänkte att ifall de kan prestera så bra så borde väl deras Camembert också vara relativt bra iaf(mycket känslig ost detta).
Av en ren slump faktiskt hittade jag ett exemplar av denna ost som redan hade gått förbi sitt bäst-före med 1 dag och jag lyckades övertyga personalen att faktiskt sälja mig osten då de egentligen är förbjudna enligt lag att sälja produkter vars bäst-före datum är passerat, därav nämner jag inga butiksnamn.
Jag beslutade mig även för att inte frysa in den utan lät den vara i 3 dagar till eftersom ostar blir fan i mig inte kassa trots de har ett par dagar/veckor bakom sig, sålänge de inte doftar fränt/ammoniak vilket denna inte gjorde.
Åter till produkten:


Så vackert prydd den är med den ekologiska stämpeln stiger självklart priset med iaf 50-100% och denna kostar 38.90kr för 150g vilket ger ett pris på 260kr/kg, yepp ganska dyrt för en "falsk" camembert.


Men den har samma fina karaktärsdrag som en vettig camembert i urålder har med ett hårt skal och brunaktigt yttre. En vacker ost helt enkelt, vilket är mycket viktigt när det kommer till vettiga ostar.


Förvånandsvärt doftade den knappt någonting, även i rumstemperatur vilket vissa camemberts brukar gasa halvt sönder köket efter 1-2h i rumstemp, både bra och positivt.
Däremot när man skar upp själva skapelsen så kom dofterna fram ganska bra men jag tyckte verkligen inte den doftade fränt eller dåligt.
Konsistensen vart mycket bra, mycket lik konsistensen på deras Getbrie men snäppet kladdigare men den rann inte alls iväg vilket uppskattas!
Sen vart det då smaken, jag kan ju inte garantera att denna äldre ost gjorde sitt bästa ifrån sig och jag skulle nog vilja testa att äta denna ost när den är snäppet yngre och inte fullt så mogen.
Smaken var ganska stark men bra smak, tyvärr hade den liiite av den där lustigt äckligt bittra eftersmaken som Höng Camemberts endast smakade, den gick utan tvekan att äta men man satt och tänkte på den där specifika smaken hela tiden vilket förstörde upplevelsen lite.
Får göra en återtest någon annan gång i livet.

Resultat:
Konsistens: 9/10 mycket bra
Smak: 6½/10 för just denna, men inget giltigt betyg!
Resultat: 7½/10 ekologiska falska franska ostar

Förra "Triple-creme" osten jag testade på var Delice Des Cremier där själva upplevelsen nästan fick mig att tappa hakan.
Så nu finns det inga hållhakar när det gäller kvalitétsost så denna veckan traskade jag stolt in i min härliga favoritbutik och hoppades på att min efterlängtade Getost inte var restad, vilket den självklart fortfarande var.
Så det fick bli att testa en ny "Triple-creme" även denna vecka.
Gres Champenois är mycket lik Delice Des Cremier då båda är av samma sorts ost (en brieost fast med berikad med grädde).
Dock är denna berikad med majoriteten creme fraisch som ger en helt annan konsistens, smak och upplevelse.
Denna ost kostar 330kr/kg - 50kr för 150g vilket är snäppet dyrare men det är antagligen för att själva osten är lite mindre än vad den andra är.


Även denna ost kommer snyggt levererad i en liten trälåda som i sin tur dottar oerhört mycket gräs och natur, vilket ger en härlig känsla av kvalité.
Osten toppas med ett löv som egentligen ska vara ett äkta för att man skall se hur pass ung/gammal osten är, desto mörkare lövet är desto mognare är  osten, dock så är dessa importerade ostar bara försedda med ett fejklöv ;<.


Även denna kommer med en fin pappersförslutning.


Denna ost har även samma skorpa som Delice Des Cremier som verkligen ser totalt konstgjord ut och fingrar man på den lämnar man verkligen avtryck på osten, riktigt mjuk, luftig och härlig skorpa.
Själva osten doftar i princip ingenting, bara en gnutta mjölkig doft tonar fram från denna lilla skönhet.


Denna ost var cirka 2veckor från sitt bäst-före så den var varken ung eller gammal, hade jag fått bestämma skulle jag nog vilja att den fick ligga en vecka till i kylen då kärnan inte riktigt hade nått sin fulla potential enligt mitt krämiga tycke.
Hade den fått lite mer tid så hade det vita inre som ni ser befunnit sig hela vägen ut till skorpan där den nu istället var snäppet fastare.
Konsistensen på denna ost var mycket angenämt och man kan jämnföra det med smör och glass i en härlig kombination som bara smälter bort på tungan.
Smaken var härligt mjölkig, svampig med en ganska tydlig syrlig efterton med tanke på att den är berikad med creme fraisch.
En mycket trevlig liten som jag tyvärr hade större förhoppningar på än vad som levererades.

Resultat:
Konsistens: 8/10 skorpan var lite för hård för mitt tycke och passade inte ihop med ostens krämiga center.
Smak: 7/10 lite feg smak, trodde den skulle vara mjölkigare och friskare än vad den var.
Betyg: 7/10 då den var dyrare än Delice Des Cremier men snäppet sämre på alla fronter.

Godaste leverpastejen 08 måste ju verkligen betyda något speciellt.
Veckans provpastej blev Rydbergs Gottfrids Leverpastej som graciöst säljs i princip i alla butiker runt om i landet.
Med sina 160g förpackningar antar jag att de är lite "finare" än sina rivaler som säljs i 200-250g förpackningar samt att Rydbergs är några kr dyrare per kg.


Rydbergs är verkligen inte blyga eller snåla när det kommer till innehållsförtäckningen och bommar ut med sina hela 41% lever i kombination med någon hemlig % mängd fett fläsk.
Detta gör att de åker direkt till toppen när det kommer till med levermängd i pastejerna vilket självklart uppskattas. Även lite av en tungviktare med sina 290kcal/100g.
Denna pastej innehåller heller inte vatten utan mjölk och mjölkprotein så man kan säga att man betalar för vad man får, alltså inget vatten som drygar ut produkten.
Denna produkt innehåller dock socker och 2 E-nummer.


Pastejen är härligt svinrosa med en liten söt kant av brunaktighet av bakningen. Pastejen doftar ganska skarpt av lever och lök vilket jag upplever mycket positivt.
Denna leverpastej är oerhört krämig och smeker både gom och sinne medan den äts. Den smakar väldigt mycket lever i början men ingen skarp smak utan väldigt angenäm och trevlig med en antydan av kryddor och lök.
Mot slutet får man lite sötma av sockret vilket vissa uppskattar och andra inte, jag är en av dem som inte vill ha för söta pastejer, så det var på snoken att denna var för söt, men den klarade sig.

Resultat:
Konsistens: 4½/5 mycket krämig och härlig, vore dock trevligt med någon inbyggd kontrast så slipper man använda gurka som tugget.
Smak: 4½/5 mycket bra lever och löksmak med en gnutta sötma på slutet. Saknade dock något.
Betyg: 9/10 Biff-Rydbergare, mycket bra pastej som verkligen uppskattas och kommer utan tvekan att köpas igen!

Petit Coeur De Lion Brie - Chevrélog från Loire - Délice des Crémiers



Enkel, liten och lagom. Allt blev uppätet :-]
(sorry för den usla blurrigheten på fotot)